Glädje-munsbiten

Tur man har en sån här liten sockerbit som livar upp :)

Det går upp och ner..

Vissa dagar är jag allt igenom lycklig. Andra dagar.. ja andra dagar är jag inte det. Idag är en annan dag. Bidragande faktor är nog att Agnes hade magknip i natt, vilket resulterade i förlorad sömn. Som tur var gick jag och la mig vid halvtio igår kväll.. hon vaknade vid halvtvå och så var vi vakna till morgontimmarna. Skruttan.

Saknar pappa så klart. Tycker att det blir mer påtagligt och gör sig påmint när andra människor runt omkring oss blir sjuka eller dör. För några veckor sen dog Jeanettes och Elisabeths farfar. Han var ett år äldre än pappa.. det påminde mig. I helgen blev Jockes farfar allvarligt illa där ann, vilket också gör att döden känns som om han står i tamburen. Systers lilla kisse fick nyligen en spruta och somnade in också. Wilma frågar fortfarande om varför morfar är död. Det blir jobbigt, för det påminner mig om att pappa inte är här längre.

Ibland känns det som om han ska komma gående på gångvägen när jag sitter och röker.. det gör han aldrig. Och drömmarna om nätterna gör att det blir svårt när jag väl vaknar på morgonen. Han är så levande då, om natten när jag sover. Går att prata med och ta på.. men när jag vaknar så är han inte längre där, och det gör ont. Ska det vara så nu, hela livet? Ett hål och en tomhet som känns orättvis? Det är lite jobbigt att tänka på julen. Det kommer vara ett hål där också. Ingen pappa som ler förväntansfullt när småttisarna öppnar sina paket. Ingen som muttrar och skäller när barnen leker för vilda lekar.. Och vem ska göra skinkan?

Jag saknar pappa, och när jag pratar om honom, eller tänker på honom så bränner alltid tårarna precis innanför ögonlocken. Åtminstone när jag pratar om att han inte finns här mer. Snart är det allhelgona, när man tänder ljus för de döda. Jag vill inte tända något ljus, för jag vill att han ska vara här. Älskade pappa!

Det gör ont. Och det gör ondare när jag är trött. Då har jag inte samma kontroll, eller ork att hålla det onda smärtsamma borta. Då kryper det nära och bankar på.

-m-

drömde

Drömde om pappa. Vi var på Ödby Ö. Han var väldigt sjuk och kunde dö precis när som helst. Vi åkte ut med en lånad båt som av någon anledning behövde två motorer om man skulle åka långt. Vi hade bara en. Ett ankare kastade vi i, och det dök upp en stor fisk som säkert var 1,5 meter lång. Minns inte om vi matade den eller vad vi gjorde.. om det var därför den dök upp...

Jag minns inte så mycket av drömmen, men det sista jag tänkte innan jag vaknade var "hoppas det sker ett under, att han blir helt frisk under natten." Sen vaknade jag och var tillbaka i verkligheten. Det skedde inget under i natt heller..

-m-