besök

måndag 21 mars 2011

riktigt bakfull..

är jag idag.. sex öl bara.. hela dagen idag med ett svagt illamående. Särskilt här i datarummet.. det är så varmt att jag bara står ut här i några minuter..
Huvudvärken släppte efter halva dagen. Vi gick ut och lekte jag och Wilma. Solen värmde så skönt.

Tänkte egentligen skriva något om sorg nu igen.. jag har blivit så bra på att förtränga den, så att jag ibland tror att den inte finns. Men sen kommer den tillbaka när jag sänker garden, blir extra trött.. Som en påminnelse "jag finns här, du kommer alltid bära mig med dig, som en sten i ditt bröst." Så viskar den när jag inte kan låta bli att lyssna. När jag inte är beredd på den. Och ett tryck bakom ögonlocken och någonstans i halsen gör mig varse om att den är verklig. En pressande smärta precis över hjärtat.. och så kommer dom. Minnen. Dåliga minnen av sista dagen, bra minnen, en klapp på axeln, en tafatt kram. Men aldrig en skrattande du.. jag minns inte hur du lät när du skrattade..

Sen kom jag på, att min blogg bara använts till smärta på sista tiden. Ni som läser är väl trötta på att det gör ont. Att läsa om det som gör ont, när det finns så mycket som är bra.

Hellre vill ni väl höra hur envist Agnes vänder sig från rygg till mage ända in i sömnen, hur hon sparkar med benen så fort hon är vaken. Hur hon driver mig till vansinne och skratt när hon sparkar grötskeden ur handen på mig för tredje gången på en halv minut. Hur hon säger bababababaaa och nästan spottar fram det hon försöker säga. Ba ba ba. Söta underbara unge som aldrig skrattar på riktigt. Ibland undrar jag om hon låter bli att gapskratta för att jag var så ledsen när hon låg i min mage.. och där kommer den igen.. den glädjedödande känslan. Fast att jag egentligen är lycklig nästan alla dagar. Åtminstone en liten stund.
Idag stod Wilma framför spegeln i köket med en låtsad mikrofon. "God afton! Jag har en nyhet att berätta! Igår lekte jag med Zlatan och han är kär i mig"..

Underbara älskade ungar.
"mamma, när du var liten, vart var jag då?"
- Jag vet inte Wilma, du fanns nog bara inte.
"Men vart var jag då? var jag i himlen då mamma?"
- Jag vet inte, jag tror inte att du var någonstans.
"Men mamma.. jag måste ju ha varit någon annan då?"

bababababaaa




Gullungen med sin hemgjorda kattnos (äggkartong och sugrör)

-m-