Måste man orka?

Ja, det är cancer..
det finns metastaser i levern..

Jag har en extrem spänningshuvudvärk, och den släpper inte. Jag har tagit alvedon. Jag har tagit ipren, fast man helst ska undvika det som gravid. Den släpper inte. Jag är trött. Jag är orolig. Jag har ont i huvudet.

Kan inte någon komma och ta över en stund?
Wilma är jättefin och söt, men när hon blir vild och galen orkar jag inte. Tålamodet tar slut. Jag blir trött och arg fast jag inte vill.

Jag har sammandragningar och ont i magen.

Mest i huvudet.

Måste man orka? Kan ingen läkare bara sjukskriva mig och förordna en helg i en stuga på landet. God mat, avslappningsövningar och en superkur mot cancer?

-m-

Onsdag..

Idag åks det till Eskilstuna.. för provtagning. Inte jag förstås, men pappa.. mamma ska med. För egen del dröjer det nog minst 19 veckor innan jag åker för egen del till den stan.. eller Nyköping. Då av roligare anledning.. hoppas jag.

Själv ska jag titta in till föräldrarna innan jag börjar jobba. Ska lämna Wilma på dagis om en halvtimme, sen föräldrarna, och efter det godisplock. Byta ut lite mot påsk-sortiment.

Sen hämta på dagis, hem, städa lite, baka kanske, laga mat.. vänta på att telefonen ska ringa. Mamma skulle ringa.. gissar att det inte blir några provsvar idag, men bollen sätts i alla fall i rullning.

Pappa är rädd. Det är klart det. Han började prata om att vi skulle ta kort på honom idag på morgonen. Så att det finns foton, utifall att.. Utifall att vad? Han rymmer och vi behöver efterlysa honom på TV? göra flygblad? - Vill du ha före och efter bilder? frågade jag.. vad gäller provtagningen? Han muttrade till svar.

Jag vill inte tänka längre nu.. oavsett vad proverna visar, kan han väl inte bara falla död ner knall och fall? Vi hinner ta bilder..

Näe, nu ombytesdags, lite mer kaffe, och knalla iväg till dagis.

-m-

tisdag

Jag ringer upp och frågar hur man gör fisk med äggsås. Jag är inte dummare än att jag förstår att det står i vilken standardkokbok som helst, men det känns bra att ringa och fråga om en maträtt. Det är inte första gången.. det känns vanligt.

Mamma och pappa funderar på att åka till Örebro över dagen. Igår var dom i Nyköping. Som om dom stressar för att hinna med.. eller för att slippa vara hemma och tänka. Men man tänker väl lika mycket ute? Det känns konstigt med allt åkande, inte vanligt. Mamma är ledig från jobbet, det känns skrämmande på ett vis, förståeligt på ett annat.. och bra.

Jag diskar och tvättar, och snart ska dom stänga av vattnet fram till lunch. Någon vattenläcka. Jenny och Emilia kommer snart och ska dricka kaffe. Inte Emilia förstås, hon är bara fyra veckor, men Jenny. Medan Elias är på dagis.

Sen ska vi gå och handla jag och lillskruttan.. vi ska köpa ägg och persilja. Ute regnar det. Nästan vår.

-m-

näe..

..det gick inte idag. Jag ringde jobbet och sa att jag blir hemma. Kan inte stå där och ha huvudet någon annanstans och ränder i hela ansiktet. Det går inte.

Jag vet att vi inte säkert vet.. men att inte veta och gå runt och tro, och försöka att inte tänka, men inte kunna låta bli.. det blir för mycket. Kanske hade gått bättre utan alla hormoner, men i ärlighetens namn tror jag inte det. Jag är inte så stark.

Tur att jag har min lilla stjärna.. "Har du tårar?" frågade hon. - Ja lite, svarade jag, och försökte förklara att det inte är farligt, men att jag är orolig för morfar som är sjuk. Och att jag nog kommer vara ledsen från och till ganska länge, men att vi inte riktigt vet hur sjuk morfar är. "Jag är också sjuk", svarade hon och klappade sig på magen. "Jag är också ledsen då".. sa hon sen och klappade mig. "Jag kan klappa dig då, när det kommer tårar", sa hon och klappade lite till. Då är det svårt att inte le lite också mitt i all oro.

-m-

mhmm..

Det är så jobbigt att vakna.. jag sover gott. När jag vaknar ger verkligheten mig en örfil så fort jag klivit upp ur sängen.
Igår kväll var det svårt att inte gråta.. men jag vill inte gråta hejdlöst nu, innan vi vet vad som händer. Det känns så underligt.

Vår lillfamilj var och fikade hos mamma och pappa igår eftermiddag. Det var skönt. Som vanligt. Vi åt semmeltårta och chokladbollar och drack kaffe. Wilma fick coca-cola till hennes stora förstjusning. Hon sa att den var full av kol-cider. Hon menade kolsyra förstås, men hon drack visst cider i lördags hos Annelie och Marko, och fick för sig att bubblorna hette cider. Sen lekte Wilma med mormor, pusslade och frågade "vad ska vi göra sen mormor". Pappa och Jocke såg på nån sport.. bandy tror jag det var, och jag letade bilder att ha som förlaga till lite akvarellmålning.

Sen kom vi hem och såg en film. Innan sovdags gick jag ut och rökte som vanligt.. då kom det igen.. tankarna på det hemska som vi ännu inte vet något om. Jag försöker intala mig det, att det inte behöver vara så illa som det verkar. Det är ändå svårt.

I övrigt är livet ganska bra. Jag mår bra. Börjar bli tjock förstås, men det hör ju till. I morgon går jag in i vecka 21. Bebisen rör på sig varje dag, mest på kvällarna. Wilma är oftast glad och otroligt rolig. Hon säger så tokiga saker och jag bara ler. Hon skrattar så det smittas, och bubblar och snurrar runt. I lördags kväll innan vi skulle gå från mamma och pappa (vi var där och åt räkor och havskräftor), så gick pappa på toa. När han kom ut frågade Wilma: -Har du kissat med din tum...snopp?!? Hon tänkte säga tumme som vanligt, men rättade sig själv. Sen fortsatte hon -Jag har ingen snopp i rumpan jag. Trodde jag skulle skratta mig fördärvad. Det är allt tur att hon inte har någon snopp i rumpan haha.. sötobert. Snoppar kiss och bajs är de stora samtalsämnena i Wilmas liv just nu. Sött ändå.
Igår efter filmen tittade hon allvarligt på mig och frågade: - Växer du mamma och blir större? - Ja, svarade jag med magen i åtanke. - Jag också! svarade hon förståndigt. Sen ställde hon sig på tå och visade hur mycket hon växer..

Idag ska jag jobba 16-01.15. Skönt kanske, att slippa tänka på något. Jobbigt för ben, fötter och rygg. Trött som bara den blir jag nog, så jag hoppas vi kan sova lite runt lunch idag, jag och Wilma. Vi får gå ut på förmiddagen så går det kanske bra.

-m-

...

Det vill inte tas in, men går inte att stänga ute.
Jag vill inte tänka för långt, i banor som ..
Det är svårt att inte göra.

Jag hatar att vänta, att inte veta
men jag kanske inte ens vill veta
Kan inte föreställa mig hur det känns
att sitta där och undra
När jag själv sitter här och undrar

Det känns inte rättvist
Kan man ringa till någon och säga "inte just nu, kan vi skjuta det på framtiden? minst tjugo år tack".. Kan man skriva till någon politiker och överklaga?

Och så är jag där igen, och tänker i banor som jag inte vill tänka
och målar fan på väggen, fast han kanske inte är där. En liten chans finns det väl att han bara är på genomresa och försvinner när alla prover är tagna?
Det finns ju saker att göra, visst är det så? Om han nu kommit för att klamra sig fast menar jag, den där fan på väggen. Måla över, renovera?

Så rastlös och rotlös och rädd.

-m-

Helgen..

..gick extremt fort. Några mästerverk blev det inte, utan faktiskt bara misslyckade alster. Men det är ju så man lär sig gissar jag, och övningarna var roliga. Trött som bara den var jag både lördag och söndag kväll och det var det absolut värt!

Pappa och jag har pratat om att ta en målarkväll i veckan, så det är bara att stöta på det, så kanske vi utvecklas till något bättre så småningom. Här kommer alla övningsbilderna trots att jag skäms lite för kluddet.


Första riktiga övningen var ett stilleben.. det var nog mest för att öva på form och perspektiv och känna lite på färgerna. Svårt som bara den!


Här skulle vi göra en hel bild med enbart tvättsvamp, ingen pensel eller så. Svampen man använder är vanlig tvättsvamp.. ni vet en sån dom dyker efter i havet och som turister köper, i bland annat Grekland. Den är väldigt bra att använda till träd och buskage. Det var roligt, men ack så svårt.


Det här var en flertekniksövning.. vi använde pensel, svamp, tandborste, sandpapper och stearin för att åstadkomma olika effekter osv. Väldigt lärorikt och det ska bli kul att ta fasta på i fortsatt övning hemma :)


Vi skulle göra en björkskog.. först satte man trasiga tidningspapper-remsor med maskeringstejp där björkarna skulle vara, sen målade man bakgrunden och allt runt omkring, för att avsluta med björkarna. Väldigt rolig övning.


slutövning, när vi skulle ta till de metoder vi ville.. kritiken var att det var för dåligt djup i bilden.. mittpartiet borde ha varit mycket ljusare och lättare.. bland annat ;)

-m-

lördag

I onsdags fyllde gubben år.. så igår blev det lite körigt. Först vaknade vi som vanligt jag och fisen.. eller hon vaknade nog tidigare.. för när jag kom upp låg det ett halvätet äpple på vardagsrumsbordet och min dataskärm var insmetad i balsam. Sen gick vi två trappor upp och lekte med Vincent och Sanna och åt jättegod hembakad kladdkaka. Efter det blev det hem fort, och så bakade vi drygt fyrtio bullar jag och Wilma. Wilma hjälpte till att göra degen (och hon fick inte lägga i skräp från golvet, för då fick hon inte vara med.. så hon skötte sig fint). Så blev det 23 blåbärsbullar och 20 vaniljbullar medan Jocke och Meja var ute i skogen och gick. Wilma la förresten på pärlsockret också, hon är duktig hon.

Sen sprang jag iväg i raketfart till pappa, och vi åkte ut till Österåker. Den här helgen är det målarhelg förstår ni. Jag och farsgubben går en nybörjarkurs i akvarell.. får se om det blir något vettigt med det, då dyker det väl upp en bild på söndag.. men som sagt, nybörjarkurs, så man vet aldrig.

Sen hem, köpte pizza och medan jag väntade så sprang jag till coop och köpte ett paket jäst till och mer blåbär. Sen hem och äta, och baka 52 bullar till. 28 med blåbär och 24 med kanel. Idag blir det kalas här för gubben. Fast jag är ju borta från 8.40-17.10 cirka. Måla måla måla!

Sen hem så klart.. och fika lite.

Ha en bra helg alla
-malin tha mama-

igår..

Igår var jag på RUL (rutin ultraljud).. och allt såg bra ut. Jag var lite nervös innan, för jag hade inte känt lillplutten på ett dygn, men allt såg bra ut. Hjärtat slog, hjärtklaffarna såg bra ut, h*n var vig som bara den och ack så skönt det var att höra att det var ett friskt litet knytte där inne. :) När vi var i Eskilstuna akut, gjorde dom ultraljud och sa att det var en liten kille där inne, men igår sa barnmorskan att hon kunde säga att hon iallafall INTE såg att det var en kille.. så nu vet vi inte längre vad det är för en filur.. men det märker vi runt den 10:e augusti, och den som väntar på något gott heter det ju. Glada är vi oavsett vem det är som kommer till oss.



När jag kom hem kände jag plutten jätte mycket.. h*n blev väl lite störd av att ha en ultraljudsmanick som tryckte på den i flera minuter kan jag tro.. men det var roligt att det var lite liv inne i magen.

Jag la lite tid på att göra en ny hemsida igår också, det var roligt, så ta er gärna en titt om ni inte har något annat för er. Adressen är:
http://fridhfullkonst.zoomin.se

I övrigt har det väl inte hänt så mycket här. Jag är förkyld och Wilma är busig. Idag blir det jobb och dagis för oss. Sen blir det lite städa av, för gubben fyller år i morgon.

Ha en bra dag alla

-m-