Kontrollen gick bra.. var där halvfyra.. lillplutten mår bra och ingen pågående blödning som hon kunde se på ultraljudet alla fall.. vilket känns betryggande. Dessutom trodde hon att moderkakan skulle följa med upp ju mer livmodern växer, så det verkar lovande för att allt ska gå fint.
Nästa ultraljud 8/3, då är det rutinultraljudet.
Snart börjar jag nog känna plutten mer :)
-m-
måndag 22 februari 2010
IRRITERAD
är så irriterad.. pratade med gyn här i stan och man kan ju undra var sköterskorna fått sin utbildning. För det första hade dom inte fått in några anteckningar från akuten än, så långt är väl allt väl. Sen frågade jag "men vad gör jag om jag börjar blöda igen, ringer jag till er då eller ringer jag akuten där jag var?". Då svarar den dumma idioten (ursäkta språket) - ja vi har ju ingen möjlighet att svara i telefon annat än på telefontid, inga läkartider har vi heller.. och ett missfall kan man ju ändå inte förhindra.
HALLÅÅÅÅÅ som om det är något nytt?!? Men man kläcker väl inte något sånt till en gravid kvinna som just haft en blödning??? särskilt inte som jag just talat om varför jag blödde och dessutom googlat att man lägger in kvinnor med placenta previa om de fortsätter blöda och det finns risk för mamman och fostret.
Får vem som helst sitta och svara i telefon på gyn kan man ju undra. *arg arg arg*
-M-
HALLÅÅÅÅÅ som om det är något nytt?!? Men man kläcker väl inte något sånt till en gravid kvinna som just haft en blödning??? särskilt inte som jag just talat om varför jag blödde och dessutom googlat att man lägger in kvinnor med placenta previa om de fortsätter blöda och det finns risk för mamman och fostret.
Får vem som helst sitta och svara i telefon på gyn kan man ju undra. *arg arg arg*
-M-
söndag 21 februari 2010
googlat lite..
Risker som ökar placenta previa, vilket jag ju mer eller mindre lider av är:
1. Det är minst andra graviditeten (tredje i mitt fall då)
2. Rökning (jag är rökare ja)
3. Abort (fick ju missfall som inte försvann så fick ta aborttabletter)
4. Vanligare ju äldre man blir (jag är inte snorgammal, men inte purung)
Så.. alla riskfaktorer verkar ju passa in på mig dess värre.. det är ungefär 1% av alla graviditeter som drabbas av föreliggande moderkaka, helt eller delivs. Tack och lov bara delvis i mitt fall då, så det kan rätta till sig när livmodern växer osv osv. I de allra flesta fall går det bra, om det inte blir en extremt stor blödning (dvs minst 10% av kroppens blod), vilket påverkar fostrets syresättning. Då finns det risk för livet hos både mor och barn.. eller något sådant. Men det får man ju inte tro.
Har läst att de flesta blir sjukskrivna några veckor, på halvtid, eller hela graviditeten och inte får lyfta tungt eller anstränga sig kroppsligt. Hoppas allt ser bra ut på kontrollen måndag eller tisdag.
-m-
1. Det är minst andra graviditeten (tredje i mitt fall då)
2. Rökning (jag är rökare ja)
3. Abort (fick ju missfall som inte försvann så fick ta aborttabletter)
4. Vanligare ju äldre man blir (jag är inte snorgammal, men inte purung)
Så.. alla riskfaktorer verkar ju passa in på mig dess värre.. det är ungefär 1% av alla graviditeter som drabbas av föreliggande moderkaka, helt eller delivs. Tack och lov bara delvis i mitt fall då, så det kan rätta till sig när livmodern växer osv osv. I de allra flesta fall går det bra, om det inte blir en extremt stor blödning (dvs minst 10% av kroppens blod), vilket påverkar fostrets syresättning. Då finns det risk för livet hos både mor och barn.. eller något sådant. Men det får man ju inte tro.
Har läst att de flesta blir sjukskrivna några veckor, på halvtid, eller hela graviditeten och inte får lyfta tungt eller anstränga sig kroppsligt. Hoppas allt ser bra ut på kontrollen måndag eller tisdag.
-m-
lördag 20 februari 2010
Usch..
..gick på toa igår i början av eftermiddagen. Då var det blodblandat på pappret när jag torkade mig. Började skaka och tänkte "nej inte igen!".
Ringde direkt till 1177 och fick rådet att avvakta. Ringde syrran och bölade fram att jag var orolig. Kunde knappt prata. La på luren och tänkte "i helvete heller att jag avvaktar!". Ringde sjukhuset i eskilstuna, men blev bara runtkopplad och hamnade tillslut på vårdcentralen i Katrineholm. Hon tyckte att jag skulle ringa tillbaka till 1177 och berätta min oro. Ringde dit, och hon fick tag i läkare i Eskilstuna. Jag var välkommen till akuten, och hon förstod min oro med tanke på att mitt missfall, eller min missed abortion i oktober började på samma vis.
Väckte Jocke som låg och sov efter massa plogande, sen lämnade vi Wilma till farmor och farfar, och åkte.
Vi väntade två timmar på akuten, sen fick jag ta stick i fingret och kolla blodvärden. Ytterligare tre timmars väntan. Sen fick vi byta från väntrum till undersökningssal. Jag fick en liten mugg att lämna urinprov i, och sen fick vi vackert vänta på att läkaren skulle komma (igen). Gick på toa, kissade i muggen, tittade ner i toastolen av nån anledning.. den var HELT RÖD av blod.. pappret blev helt nerblodat med. Lämnade muggen till en sköterska och sa till att jag blöder. Gick tillbaka till Jocke i undersökningsrummet och började grina som en liten tok. "Vi vet inget än", sa jocke. "Det kan vara något annat".
Sen kom läkaren och gjorde ultraljud. Och där såg vi ett litet hjärta som slog och små ben som sparkade för fullt. Då började jag grina igen för att bebin mådde bra.
MEN jag har en blödning. Moderkakan ligger och skaver på livmodertappen och en bit kan lossna.. eller hela.. eller allt kan gå bra. Sjukskriven nu. Får inte bära tunga saker och ska bara vila och ta det lugnt i några dagar. Fick blodstillande tabletter.. och tja i övrigt fick vi åka hem. På måndag eller tisdag ringer sjukan här i stan upp mig för en till kontroll/ultraljud på måndag eller tisdag. Mer vet vi inte nu.
Om blödningen avstannar är det bra.. om jag börjar blöda mer ska jag ringa akut igen. Så var det med den fredagen.
-m-
Ringde direkt till 1177 och fick rådet att avvakta. Ringde syrran och bölade fram att jag var orolig. Kunde knappt prata. La på luren och tänkte "i helvete heller att jag avvaktar!". Ringde sjukhuset i eskilstuna, men blev bara runtkopplad och hamnade tillslut på vårdcentralen i Katrineholm. Hon tyckte att jag skulle ringa tillbaka till 1177 och berätta min oro. Ringde dit, och hon fick tag i läkare i Eskilstuna. Jag var välkommen till akuten, och hon förstod min oro med tanke på att mitt missfall, eller min missed abortion i oktober började på samma vis.
Väckte Jocke som låg och sov efter massa plogande, sen lämnade vi Wilma till farmor och farfar, och åkte.
Vi väntade två timmar på akuten, sen fick jag ta stick i fingret och kolla blodvärden. Ytterligare tre timmars väntan. Sen fick vi byta från väntrum till undersökningssal. Jag fick en liten mugg att lämna urinprov i, och sen fick vi vackert vänta på att läkaren skulle komma (igen). Gick på toa, kissade i muggen, tittade ner i toastolen av nån anledning.. den var HELT RÖD av blod.. pappret blev helt nerblodat med. Lämnade muggen till en sköterska och sa till att jag blöder. Gick tillbaka till Jocke i undersökningsrummet och började grina som en liten tok. "Vi vet inget än", sa jocke. "Det kan vara något annat".
Sen kom läkaren och gjorde ultraljud. Och där såg vi ett litet hjärta som slog och små ben som sparkade för fullt. Då började jag grina igen för att bebin mådde bra.
MEN jag har en blödning. Moderkakan ligger och skaver på livmodertappen och en bit kan lossna.. eller hela.. eller allt kan gå bra. Sjukskriven nu. Får inte bära tunga saker och ska bara vila och ta det lugnt i några dagar. Fick blodstillande tabletter.. och tja i övrigt fick vi åka hem. På måndag eller tisdag ringer sjukan här i stan upp mig för en till kontroll/ultraljud på måndag eller tisdag. Mer vet vi inte nu.
Om blödningen avstannar är det bra.. om jag börjar blöda mer ska jag ringa akut igen. Så var det med den fredagen.
-m-
onsdag 10 februari 2010
Måttligt road..
Ibland vill jag låsa in Wilma på hennes rum och kasta bort nyckeln.. idag är en sådan dag.
Hur blev det så då? Jo..
Hon somnade tidigt igår kväll efter hysteriskt hoppande, studsande och gråtande. Trött som en urvriden trasa. Så långt allt väl. Vid 22.00 vaknade hon av en mardröm och sen brakade helvetet löst..eller inte riktigt. Vid två, när hon legat i vår säng för att sova i ungefär två timmar (efter otaliga försök att få henne att sova i sin säng igen och i mitt fall en växande huvudvärk som bara blev värre och värre..) exploderade jag. Då hade hon legat och sparkat mig, slagit på täcket, dragit mig i håret, gått fram och tillbaka till sitt rum "jag vill sova i min säng, jag vill inte sova i min säng jag vill sova hos mamma, jag vill inte sova hos mamma jag vill sova i ditt rum... bla bla bla" och tusen trevliga snälla tillsägningar om att ligga still och blunda, sagoläsning, hålla om och gosa försök... u name it.. mitt huvud dunkade som en bongotrumma och damen gick fram och tillbaka till sin säng för ungefär 74 gången.. DÅ tog tålamodet slut hos mig.. huvudet höll på att explodera och huvudvärkstabletterna man får ta när man är gravid, dvs alvedon, hjälpte inte ett skit.
Hur som helst, jag lyfte in henne på sitt rum och smällde igen dörren med ett stort brak! Jag vet, högst opedagogiskt.. men jag var totalt utpumpad och ville inget hellre än att få sova för att förhoppningsvis kunna vara nästan människa idag.
Skulle gått och plockat godis när jag lämnat Wilma på dagis.. skulle gå upp sju.
Givetvis blev det ett superskrik som respons på den igensmällda dörren och mitt ilskeutbrott kom direkt tillbaka i ett ännu större från Wilma, som absolut INTE ville sova. Jag gick på toa och Wilma sprang in till Jocke.. Hon fortsatte tjata och gnata och hoppa runt i sängen och bete sig som en liten chimpansunge.. och mogen som jag är smällde jag igen vår sovrumsdörr också i ren frustration...
Tog nya huvudvärkstabletter som inte heller hjälpte (det var ju värdelösa alvedon igen)..
Nåja, tillslut gick hon in på sitt rum, jag gick och la mig i min säng.. och hon låg och ropade om nappen som hon fått ungefär tusen gånger under natten.. och frammåt tre halvfyra kom hon in igen efter ytterligare tjoande. Sen gick hon in till sin säng.. tror jag somnade tillslut.
Kvart i sju i morse ringde jag dagis.. huvudet bultade fortfarande.. berättade att Wilma vägrat sova hela natten så vi kommer en annan dag i stället. Jocke gick och plogade eller något, och jag somnade om i en halvtimme.. då kom Wilma in, pigg som en lärka, jag fortfarande med en dunkande huvudvärk och arg som ett bi.. (grav-hormoner månne?)
Sen tog hon min mobil som inte hade några batterier, och gud vet vart den tog vägen. Borta är den i alla fall..
Wilma är glad som en lärka, jag har huvudvärk och ingen lust alls att vara snäll idag. Hur kan hon vara glad och pigg efter en helvetesnatt? Underbart söt och gullig driver hon mig till vanvett genom att sött sjunga "lilla snigel akta dig" och envisas med att sitta i en liten stol bredvid mig vid datorn, fast att jag helst av allt vill vara ifred.
Får man låsa in söta snälla små barn och kasta bort nyckeln? Tyvärr inte.. Hade gärna låst in henne i natt när hon inte alls var särskilt söt också.. men man får inte göra så heller.. Kan någon klubba ner mig och låta mig sova i 72 timmar? Gärna efter att jag fått någon starkare migrän-tablett också. Snälla!
Förresten.. ska gå och fixa mitt godisjobb när Jocke kommer hem runt lunch.. mmm vad kul det ska bli med ett dunkande huvud. *urk* (tycker synd om mig själv, märks det?)
-frustrerade mamman med den hemska huvudvärken-
Hur blev det så då? Jo..
Hon somnade tidigt igår kväll efter hysteriskt hoppande, studsande och gråtande. Trött som en urvriden trasa. Så långt allt väl. Vid 22.00 vaknade hon av en mardröm och sen brakade helvetet löst..eller inte riktigt. Vid två, när hon legat i vår säng för att sova i ungefär två timmar (efter otaliga försök att få henne att sova i sin säng igen och i mitt fall en växande huvudvärk som bara blev värre och värre..) exploderade jag. Då hade hon legat och sparkat mig, slagit på täcket, dragit mig i håret, gått fram och tillbaka till sitt rum "jag vill sova i min säng, jag vill inte sova i min säng jag vill sova hos mamma, jag vill inte sova hos mamma jag vill sova i ditt rum... bla bla bla" och tusen trevliga snälla tillsägningar om att ligga still och blunda, sagoläsning, hålla om och gosa försök... u name it.. mitt huvud dunkade som en bongotrumma och damen gick fram och tillbaka till sin säng för ungefär 74 gången.. DÅ tog tålamodet slut hos mig.. huvudet höll på att explodera och huvudvärkstabletterna man får ta när man är gravid, dvs alvedon, hjälpte inte ett skit.
Hur som helst, jag lyfte in henne på sitt rum och smällde igen dörren med ett stort brak! Jag vet, högst opedagogiskt.. men jag var totalt utpumpad och ville inget hellre än att få sova för att förhoppningsvis kunna vara nästan människa idag.
Skulle gått och plockat godis när jag lämnat Wilma på dagis.. skulle gå upp sju.
Givetvis blev det ett superskrik som respons på den igensmällda dörren och mitt ilskeutbrott kom direkt tillbaka i ett ännu större från Wilma, som absolut INTE ville sova. Jag gick på toa och Wilma sprang in till Jocke.. Hon fortsatte tjata och gnata och hoppa runt i sängen och bete sig som en liten chimpansunge.. och mogen som jag är smällde jag igen vår sovrumsdörr också i ren frustration...
Tog nya huvudvärkstabletter som inte heller hjälpte (det var ju värdelösa alvedon igen)..
Nåja, tillslut gick hon in på sitt rum, jag gick och la mig i min säng.. och hon låg och ropade om nappen som hon fått ungefär tusen gånger under natten.. och frammåt tre halvfyra kom hon in igen efter ytterligare tjoande. Sen gick hon in till sin säng.. tror jag somnade tillslut.
Kvart i sju i morse ringde jag dagis.. huvudet bultade fortfarande.. berättade att Wilma vägrat sova hela natten så vi kommer en annan dag i stället. Jocke gick och plogade eller något, och jag somnade om i en halvtimme.. då kom Wilma in, pigg som en lärka, jag fortfarande med en dunkande huvudvärk och arg som ett bi.. (grav-hormoner månne?)
Sen tog hon min mobil som inte hade några batterier, och gud vet vart den tog vägen. Borta är den i alla fall..
Wilma är glad som en lärka, jag har huvudvärk och ingen lust alls att vara snäll idag. Hur kan hon vara glad och pigg efter en helvetesnatt? Underbart söt och gullig driver hon mig till vanvett genom att sött sjunga "lilla snigel akta dig" och envisas med att sitta i en liten stol bredvid mig vid datorn, fast att jag helst av allt vill vara ifred.
Får man låsa in söta snälla små barn och kasta bort nyckeln? Tyvärr inte.. Hade gärna låst in henne i natt när hon inte alls var särskilt söt också.. men man får inte göra så heller.. Kan någon klubba ner mig och låta mig sova i 72 timmar? Gärna efter att jag fått någon starkare migrän-tablett också. Snälla!
Förresten.. ska gå och fixa mitt godisjobb när Jocke kommer hem runt lunch.. mmm vad kul det ska bli med ett dunkande huvud. *urk* (tycker synd om mig själv, märks det?)
-frustrerade mamman med den hemska huvudvärken-
onsdag 3 februari 2010
en ny dag
Och så var det onsdag. Igår fyllde jag 30.. i förrgår fyllde jag 11, hur går det ihop?
Nåja, gårdagen var lyckad. Kom lagom mycket människor och det åts pastasallad och tårta. Jag fick många fina presenter, och vid åtta var jag dödligt trött hehe. Vi la oss nog närmare 01.00 om jag ska vara helt ärlig, men trött var jag.
Idag är det läskigt väder ute. Nästan snöstorm, men snön är fin som damm. Blåser gör det så att man helst inte vill sticka näsan utanför dörren.
Godisplock idag för första gången på två månader.. ovant.. Sen jobbar jag 17-00 på donken.. slipper städningen och går hem lagom till stängning.
Något nytt att förtälja? Wilma är stora tjejen nu. Pratar och umgås som en världsvan stjärna. Sover gott i sin växasäng om nätterna, och igår var hon duktigast i världen och gick och la sig för att hon var trött. Utan att någon sa till henne.. duktiga duktiga lilla stora tjejen.
Förra helgen var vi i Stockholm på barndop. Vi lånade systers lägenhet och sov kvar över natten.
Näe nu är det dags att pälsa på sig och bege sig ut på äventyr.
-m-
Nåja, gårdagen var lyckad. Kom lagom mycket människor och det åts pastasallad och tårta. Jag fick många fina presenter, och vid åtta var jag dödligt trött hehe. Vi la oss nog närmare 01.00 om jag ska vara helt ärlig, men trött var jag.
Idag är det läskigt väder ute. Nästan snöstorm, men snön är fin som damm. Blåser gör det så att man helst inte vill sticka näsan utanför dörren.
Godisplock idag för första gången på två månader.. ovant.. Sen jobbar jag 17-00 på donken.. slipper städningen och går hem lagom till stängning.
Något nytt att förtälja? Wilma är stora tjejen nu. Pratar och umgås som en världsvan stjärna. Sover gott i sin växasäng om nätterna, och igår var hon duktigast i världen och gick och la sig för att hon var trött. Utan att någon sa till henne.. duktiga duktiga lilla stora tjejen.
Förra helgen var vi i Stockholm på barndop. Vi lånade systers lägenhet och sov kvar över natten.
Näe nu är det dags att pälsa på sig och bege sig ut på äventyr.
-m-
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)