mina skruttisar

liknelse

Har tänkt på det där med döden och när den drabbar en nära anhörig. Det är lite som med vintern.
Alla vet att den ska komma någon gång, och i de flesta fall vet man inom vilken tidsram på ett ungefär. Men när den väl gör det är man fullständigt oförberedd ändå, och första vinterstormen drabbar alltid med full kraft. Så man kör runt i värsta snöyran med halvslitna sommardäck och det kan egentligen gå hur som helst. Antingen hamnar man i diket och får bärgas därifrån. Har man väldig otur går det ännu värre. Men de allra flesta klarar sig hela vägen hem till garaget utan hjälp även om det går väldigt sakta. Sen får bilen stå där i garaget. Och då finns det två alternativ; antingen får bilen stå still tills snön smälter och det går bra att köra igen, inte riskfritt men åtminstone utan halka. Det kan ta ett tag, särskilt om vintern ser ut som den gjorde 2009. Eller så byter man till vinterdäck och vågar sig ut på vägen trots att det är snö. I det senare fallet kan det vara halt och jävligt ändå när man ger sig ut, men det går hyfsat bra om man anpassar farten efter körbanan. Skulle man trots det hamna i diket så finns det ju bärgare och snälla medmänniskor som kan hjälpa en upp på vägen igen.

Sen är det förvisso så att första snön smälter oftast undan lika fort som den kom och många kör på utan vinterdäck och blir lika förvånade nästa gång det kommer snö. Andra snöfallet brukar ju oftast komma i samband med riktiga långa vintern.. så då gäller det att ta sig igenom den. Det gäller att komma ihåg bara, att kylan och mörkret blir lättare att hantera om man tänder många ljus och tillbringar mycket tid med de nära och kära som faktiskt finns kvar. Det blir lättare att uthärda om man inte är ensam.

Om jag ska fortsätta, så vet alla också att det blir vår och sommar igen, även om vintern kan tyckas oändligt lång..

-m-