...

Som tillägg till inlägget nedan; Jocke är en bra och snäll kille.. och har någon lust att skriva kommentarer i min blogg så var åtminstone mogna nog att skriva ut vilka ni är. Jag VALDE att leva med honom i sju år av egen fri vilja för att jag VET att han har hjärtat på rätt ställe men saknar verktygen att ge det han egentligen känner. Jag tvivlar inte en sekund på att han stannat med mig av precis rätt anledning.. precis som jag har stannat hos honom av kärlek. Trots att vårt förhållande genomgående har haft oddsen emot sig och trots att vi haft olika sätt att hantera motgångarna. Att dela och ge är en process att lära sig och inte alltid en medfödd förmåga. Alla hanterar svårigheter i livet på olika sätt och gud vet att vi haft många på vår väg tillsammans.

Jag må vara bitter, arg och sårad men jag kommer alltid hysa fullt förtroende för pappan till mina barn och jag vet att han alltid ställer upp för sina nära och kära.

Så den som har något att tycka och tänka om den saken och vill framföra sina tankar och åsikter får gärna vara större än att gömma sig bakom anonyma kommentarer.

-m-

P.s. När jag var i Egypten år 2000 var det en man där som frågade varför jag var så barnslig, när jag trots allt var 20 år. Jag svarade att i Sverige är vi vuxna när vi måste och inte nödvändigtvis annars. Jocke har aldrig behövt ta ansvar, eftersom någon annan alltid gjort det åt honom. Nu finns det ingen som är vuxen i hans ställe.. Vid tillfällen när jag varit väldigt omogen och förstört för oss båda, är han den som varit stark och förlåtande och sagt och gjort precis de rätta sakerna för att jag skulle bli stark nog att resa mig igen. D.s.