Idag vaknade jag.. nyss för att vara exakt.. och kände att jag är rädd för att bli en sån där människa som går runt halva livet och tänker "skulle man inte få ut mer av livet än så här?"
Det handlar inte om knådden givetvis.. knådden är min.. knådden är älskad.. bara att hoppas på att den kommer ut som en hel liten frisk människa..
Orka gå in på vad jag menar, vid närmare eftertanke..
Men just nu känns det bara som.. varje dag ser ut som förra.. och att det hela är en evig väntan på något annat.. förvisso väntar jag på klimpen, eftersom jag känner mig som en ful förvaringsbox som inte får göra vare sig det ena eller andra.. och som dessutom blir tjockare.. men det är inte det jag menar..
Det är en väntan på något annat..
Var i Karlstad i Torsdags och träffade Maria.. det var nice!! att träffa maria alltså, inte att vara i Karlstad.. åtminstone inte just då.. för mycket minnen..
Men just idag.. så kan jag tänka att jag levde i alla fall där.. måhända levde jag som en usling som förtjänade både en och annan spark i magen.. men.. jag kände i alla fall att jag levde.. Det var JAG som var den opålitliga, inte de människor jag umgicks med.. Jag umgicks med människor jag litade på nämligen.. *suck*
Ja ja.. orka gå in på.. det handlar i alla fall inte om något yttre, utan om mitt inre.. om tillit och tilltro och.. ja ni vet.. den där viktiga biten. Det börjar bli lite segt .. äsch fan jag vet inte..
Hur som helst,.. jag vill inte bli en sån där människa som går runt hela tiden och tänker "ska man inte få ut mer av livet än så här".. eller möjligen "det var en sån här tragisk människa jag INTE ville bli när jag var ung!"..
suck
-Världen- over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar