Precis så där..

..vill jag alltid minnas dig. Liten, oskyldig, snäll och med en önskan om att leka med alla barn oavsett hur de ser ut eller hur de är. Bara leka för att de är barn som du.

Var på bvc med Wilma idag. Treårskontroll. Hon klarade den klanderfritt givetvis, och bvc-sköterskan berömde särskilt talet. Jag fick fylla i ett papper på vilket en av frågorna var "pratar barnet med tre-ords-meningar". Jag skrattade för mig själv och tänkte att det har hon gjort i nästan två års tid. Min duktiga stora lilla tjej.

Efter bvc gick vi till den stora lekplatsen vid sjukhuset. Den var tom när vi kom, men efter en kvart kom en mamma och hennes son på sex-sju år. Wilma sprang direkt fram och smög lite försiktigt på pojken. Iakttog på håll och började efter en stund ställa frågor. Pojken svarade inte, men Wilma förstod inte vinken utan fortsatte följa efter och ställa frågor. Pojken sa inte ett ord utan ignorerade Wilma så gott han kunde. Min söta rara tjej som bara vill leka. Min underbara sociala prinsessa. Tyckte lite synd om henne där jag satt på en bänk med Agnes. "Vilken trist kille, stackars gumman", tänkte jag. Tror inte han lekte med henne av den enkla anledningen att hon är tjej. Lite senare kom det en kille jämngammal med Wilma och det var inga problem att leka med honom.. nå ja..

Efter ytterligare en stund kom det en höggravid kvinna med två barn. En liten knådd som just lärt sig gå, och en flicka i Wilmas ålder. Wilma sprang direkt fram till flickan och frågade "ska vi leka?". Blygt skakade flickan på huvudet, var vid Wilma lika glatt sprang fram till lillknådden och ställde samma fråga. - Han kan inte prata än, sa mamman till Wilma. - Varför då? frågade Wilma *skrattar*. Sen sprang hon bort till knåddens storasyster igen, som gungade påputtad av sin mormor. Efter ett tag var inte flickan blyg längre, så då lekte hon och Wilma tillsammans.

Efter en lång stund var det dags att äta något kände jag, så vi gick hemåt. Till en början var Wilma lite sur eftersom hon ville fortsätta leka med sin nyfunna vän, men även W var trött och hungrig så surheten släppte ganska snabbt.

Tänk om vi människor i allmänhet kunde vara lite mer som lilla Wilma. Vad mycket bättre och mindre ondskefull världen vore då.

-m-