oj oj oj

Igår gick jag iväg till jobbet och var på topp. Gott humör och inte trött och tja, det var bara nice att jobba helt enkelt.

Stod och dressade en QP i godan ro när skiftledaren Hanna kom med telefonen i handen och undrade om jag kunde prata. Klart jag kunde, en QP går fort att göra.. så, det visade sig vara Jocke. Han skulle skälla på mig för att mina petflaskor ligger och dräller runt mitt databord. Wilma hade tydligen stoppat in en kapsyl i munnen och svalt den (PETFLASKEKAPSYL!!!)
- Har du ringt sjukvårdsupplysningen?!? frågade jag. RING DIT NU!!!
Nä det hade han inte gjort, så vi la på.
Sen ringde han tillbaka och vips sprang jag hem och helt plötsligt var vi på väg till barnakuten i Eskilstuna.

Så, där var vi fyra timmar eller något, mycket väntan blev det. Så röntgades hon, men dom såg inget för plast är inte så lätt att upptäcka tydligen.

01.20 fick vi åka hem igen, och Wilma somnade i bilen. Kapsylen är tydligen inte akut farlig så länge den är i tarmarna och inte sitter fast i halsen eller så.
Idag är hon sitt vanliga jag igen, fast tröttare och gnälligare än vanligt. Vi ska avvakta och se om hon blir dålig, annars kanske korken kommer ut naturliga vägen. Det kan också bli stopp i bajskanalen, eller så kan korken bli kvar i magsäcken, och då blir det efter ett tag en infektion. Då måste dom ändå plocka ut den..

Men, avvaktan än så länge. Dom skulle ringa upp oss under dagen när dom diskuterat om hon ska få ner en kamera i magen idag eller inte.. än har dom inte ringt.

Fan vad rädd jag blev igår när gubben ringde jobbet. Han ringer inte ofta och så var det DEN anledningen. Blev helt skakig, och jag lovar att jag verkligen sprang hela vägen hem med andan i halsen.

Lite roligt ändå när jag kom hem och pratade lite med Wilma:

jag: - Stoppade du en kapsyl i munnen?
wil: - mmm
jag: - svalde du den så den åkte ner i magen?
wil: - jaaaa, magen
jag: - Fick du inte ont då?
wil: - jooo, ont foten!

Hupp, idag är det fredag.

-kram världen-