jag..

Jag kan inte mäta mig med de vackra människorna, jag når inte ända fram.. inte med de vitmålade som skär sig själva för att synas.. kan inte färga håret rött och vara eldig och hetsig.. inte färga håret svart och tro mig vara originell på både ut- och insida. Kan inte skriva vacker poesi och låtsas tycka om allt och alla.. inte gå i kjolar med strikt uppsatt hår..

Jämför mig, men är inte där..

Kan bara måla, på de vitmålade dukarna, och hoppas att livet syns där, i mina ögon. Att drömmarna lever och uppskattas.. att du ser mig, på riktigt och inte bara önskar att jag var någon jag inte är.

Letar efter livet, och det är här, i mig runt mig, och mitt i all förödelse har jag hittat en gnista. En färgklick, som gör mig levande igen.

-m-