..och sorgligt och ledsamt.. Usch ja :(
----------------------------------------
Annars då.. skrållan har lärt sig ställa sig även utanför sängen.. dessvärre tror hon att man kan ställa sig lite överallt.. dvs ta tag i ett bordsben till vardagsrumsbordet och häva sig upp.. BONK! säger det i huvudet då, eftersom bordsskivan är ivägen.. tre gånger sa det BONK idag.. och hon blev ledsen varje gång.. men vad göra.. Ibland säger det BONK, det är bara att försöka igen.. förhoppningsvis någon annanstans än just under bordet...
Punka fick vi på bilen idag.. påväg till kalas i finkläder.. så kan det gå. Kände mig som en spetta.. men lycka till med att sitta på en båge i den där kjolen som Wilmas farmor sa..
I morgon är det upplevelsevandring på öppna förskolan.. eller det är väl egentligen inte förskolan som håller i det, det är nog kyrkan tror jag. Det är för bebisar, eller små små barn som vi säger i den här familjen. Eller snarare små små ungar.. små bebisungar.. som Wilma. Wilma är en unge.. närmare bestämt Ungen.. den där Ungen.. min Unge :) Det har hon varit sen hon kom.. Ungen.
-kram världen, och extra många kramar till nästminstfamiljen T-
måndag 7 april 2008
lördag 5 april 2008
idag..
..blev det nyslingat hår.. och selftanning hudloushen (hur stavas det?!?).. sen gick vi ut och åt :) Gott så gott... Kan berätta att jag inte såg ut som en tigerkaka den här gången.. jag blev riktigt fin faktiskt.. och nöjd.. och lite gladare också för den delen..
Sen hälsade vi på Wilma, som temporärt har flyttat hemmifrån *fniss* näe, det har hon inte.. Så såg vi på den där körduellen eller vad det heter..
Sen lite data.. och snart ska vi se film.
Sen sova.. och sova läääänge.. I morgon ska jag säga till Wilma att hon får flytta hem igen.. hon är för liten för att flytta hemmifrån redan.. min söta lilla vilda Wilma. Pussade henne iallafall godnatt.. och fick lite slemmigt Wilma-dräggel på hakan, som jag sparade i en burk om jag saknar henne förmycket under natten.. nej nu skojar jag med er.. Hon är min lilla dregglo gullo :)
-kram världen-
Sen hälsade vi på Wilma, som temporärt har flyttat hemmifrån *fniss* näe, det har hon inte.. Så såg vi på den där körduellen eller vad det heter..
Sen lite data.. och snart ska vi se film.
Sen sova.. och sova läääänge.. I morgon ska jag säga till Wilma att hon får flytta hem igen.. hon är för liten för att flytta hemmifrån redan.. min söta lilla vilda Wilma. Pussade henne iallafall godnatt.. och fick lite slemmigt Wilma-dräggel på hakan, som jag sparade i en burk om jag saknar henne förmycket under natten.. nej nu skojar jag med er.. Hon är min lilla dregglo gullo :)
-kram världen-
fredag 4 april 2008
jag börjar få koll...
På vem och vilka som läser min blogg.. lite smått alla fall.. och vilka tider ni läser den..
Storasyster ser er! moahahahaaa
-m-
Storasyster ser er! moahahahaaa
-m-
vårdepp?
Eller tidig trettioårskris? Vet ej.. den här veckan har verkligen varit grå. Vädret har varit underbart, förkylningen börjar släppa.. Wilma har överlag varit kanonglad.. jag har lagat god mat och diskat och tvättat.. och faktiskt varit ute i solen.. ÄNDÅ.. är jag världens grinigaste.. livet känns så jäääävla tråkigt och menlöst och grått..
Inte Wilma förståss.. men MITT liv.. Mitt rosenrosa liv, mitt hubbabubba liv.. Det känns som om hubbabubba-bubblan har sprängts och allt äckligt tuggumiklet har döljt allt med mening, och dessutom håller på att fräta sönder det så att jag aldrig kommer hitta det igen!!!
Jag retar gallfeber på mig själv.. jag fräser åt sambon.. åtminstone inne i huvudet. Utåt är jag mest tyst, och svarar något otrevligt.. eller slänger någon otrevlig kommentar om han inte gör saker fort nog.. Eller om han inte fattar.. sen skyller jag på honom, inne i huvudet.. Ilska. Eller så svarar jag inte alls.. för att det känns meningslöst. Försenad förlossningsdeppresion? Eller bara min ständigt återkommande "vad vill jag med mitt liv"-kris?
Ibland när jag tänker på det rosenrosa hubbabubba-livet, kan jag komma på mig själv med att taggtrådslivet var bättre.. "balansera på snubbeltråds-livet".. det var förjävligt.. men jag levde ialla fall.. kommer jag på mig själv att tänka. Jag var inte instängd i en glasblåsa, jag var utestängd och kom inte in.. Utestängd i frihetsland, i anarki, utan värme och kärlek, men med frihet och kickar..
*stöööön* jag måste göra något. Jag gör revolt mot hubba-bubba och rosenrosa, jag klär mig i svarta kläder, nitar och målar med silver runt ögonen. Jag färgar håret kolsvart och klipper det till spret. DÖD ÅT ROSENROSA! DÖD ÅT HUBBA-BUBBA MED FLUFFIG EFTERSMAK! Jag målar hela världen med en hela renat och falu rödfärg. DÖD ÅT KÄRNFAMILJEN!
ska ta mig en kopp kaffe och skriva min första roman
-kram världen-
Inte Wilma förståss.. men MITT liv.. Mitt rosenrosa liv, mitt hubbabubba liv.. Det känns som om hubbabubba-bubblan har sprängts och allt äckligt tuggumiklet har döljt allt med mening, och dessutom håller på att fräta sönder det så att jag aldrig kommer hitta det igen!!!
Jag retar gallfeber på mig själv.. jag fräser åt sambon.. åtminstone inne i huvudet. Utåt är jag mest tyst, och svarar något otrevligt.. eller slänger någon otrevlig kommentar om han inte gör saker fort nog.. Eller om han inte fattar.. sen skyller jag på honom, inne i huvudet.. Ilska. Eller så svarar jag inte alls.. för att det känns meningslöst. Försenad förlossningsdeppresion? Eller bara min ständigt återkommande "vad vill jag med mitt liv"-kris?
Ibland när jag tänker på det rosenrosa hubbabubba-livet, kan jag komma på mig själv med att taggtrådslivet var bättre.. "balansera på snubbeltråds-livet".. det var förjävligt.. men jag levde ialla fall.. kommer jag på mig själv att tänka. Jag var inte instängd i en glasblåsa, jag var utestängd och kom inte in.. Utestängd i frihetsland, i anarki, utan värme och kärlek, men med frihet och kickar..
*stöööön* jag måste göra något. Jag gör revolt mot hubba-bubba och rosenrosa, jag klär mig i svarta kläder, nitar och målar med silver runt ögonen. Jag färgar håret kolsvart och klipper det till spret. DÖD ÅT ROSENROSA! DÖD ÅT HUBBA-BUBBA MED FLUFFIG EFTERSMAK! Jag målar hela världen med en hela renat och falu rödfärg. DÖD ÅT KÄRNFAMILJEN!
ska ta mig en kopp kaffe och skriva min första roman
-kram världen-
torsdag 3 april 2008
Skatteåterbäring
.. a´la Robin Hood... ååååh vad jag önskar att det var en hel säck med pengar jag skulle få... hehe
Jag slipper betala alla fall.. och pengarna räcker väl till en storhandling eller så, jag ska vara glad.
Synd att det inte finns några magiska avdrag jag kan göra, så jag får tillbaka mer. Guu vad skönt det vore om jag fick så där sju lakan rätt upp och ner.. Jag fanns för övrigt inte med i taxeringskalendern i år.. konstigt. På deklarationen stod det att jag hade tjänat tillräckligt för att komma med där.. (den kanske går på 2006?) med råge.. Fast vart har dom pengarna tagit vägen i sådana fall ^^ haha. Ja ja.. det vet man inte..
-kram världen-
Jag slipper betala alla fall.. och pengarna räcker väl till en storhandling eller så, jag ska vara glad.
Synd att det inte finns några magiska avdrag jag kan göra, så jag får tillbaka mer. Guu vad skönt det vore om jag fick så där sju lakan rätt upp och ner.. Jag fanns för övrigt inte med i taxeringskalendern i år.. konstigt. På deklarationen stod det att jag hade tjänat tillräckligt för att komma med där.. (den kanske går på 2006?) med råge.. Fast vart har dom pengarna tagit vägen i sådana fall ^^ haha. Ja ja.. det vet man inte..
-kram världen-
onsdag 2 april 2008
älskar sådana här mornar..
..INTE!!
Vaknar av liten bebis.. det är alltid trevligt när hon är glad, och det var hon. Går in på toaletten för att byta blöja.. då har tokiga hunden roat sig med vad hon tror är sin personliga godispåse.. blöjsopkorgen.. halvätna begagnade blöjor över hela golvet.. åååh vad mumsigt och trevligt. INTE!!! som sagt..
Annars har morgonen varit toppen.. så jag antar att den bara inte var helt perfekt, och bara lite defekt haha
-m-
Vaknar av liten bebis.. det är alltid trevligt när hon är glad, och det var hon. Går in på toaletten för att byta blöja.. då har tokiga hunden roat sig med vad hon tror är sin personliga godispåse.. blöjsopkorgen.. halvätna begagnade blöjor över hela golvet.. åååh vad mumsigt och trevligt. INTE!!! som sagt..
Annars har morgonen varit toppen.. så jag antar att den bara inte var helt perfekt, och bara lite defekt haha
-m-
tisdag 1 april 2008
Ibland..
...kan jag bli så imponerad av människor, nästan idolisera dem, sätta dem på en piedestal och glömma bort mig själv. Om jag tycker att någon verkar otroligt häftig, världsvan (särskilt världsvan) eller liksom är en extra stor människa. Tillexempel Nelson Mandela .. om jag skulle träffa Mandela, skulle jag glömma bort att jag räknades också, att jag är lika mycket värd, eftersom jag också är människa.. jag skulle stå där och stamma (om jag var tvungen att prata med honom vill säga) och krympa ihop till ett ingenting.. bara för att han är så stor och god och bra.. Jag skulle inte tro att jag hade något att tillföra honom.. förstår ni vad jag menar? Vad kan lilla jag ha att säga, som är intressant nog för Nelsons öron..
Jag blir sådan av världsvana snygga människor också. Jag krymper ihop.. och om någon sådan, mot förmodan (mot MIN förmodan alltså) skulle prata med mig och vara intresserad av mitt liv på allvar.. då skulle jag rodna och tänka.. nej men oj, intresserad av lilla gråa mig, och mitt menlösa liv, fnitter fnitter harkel harkel.. så skulle jag anstränga mig alldeles för mycket och försöka hitta på något smart att säga, att jag helt glömde bort att vara mig själv; avslappnad, slängd i käften och högljudd...
Visst är det konstigt??
MEN tänker jag nu.. hur stor är en människa som får en annan att krympa i dess närvaro.. hur världsvan och belevad är en människa, som får andra att känna sig obekväma? He he, nu när jag har tänkt så, så känns allt mycket bättre *s*. Skulle jag träffa Nelson Mandela, och han faktiskt är en så stor människa som jag tror, så skulle han se mig som jag är, och jag skulle inte känna det där kravet på prestation och behovet av att imponera.. Det är de sk "världsvana, snygga" människorna som inte kan veta hur man umgås med folk.. De med dåligt självförtroende som gömmer sig bakom snygga kläder och mycket pengar.. det är dom som får en att känna sig usel.. eller jag vet inte. Men visst kan det vara så också ibland.. att man träffar någon i kostym, eller någon lång smal tjej med jävligt dyra kläder.. en blick, uppifrån och ner, från henne på mig då vill säga.. eller dig för den delen.. visst kan en sån blick få en att krympa och bli ett ingenting, även om man egentligen har bra självförtroende.. Som om man vore avskrapet från någons smutsiga sko.. eller en halväten råtta katten släpat in..
Men det var inte det jag var ute efter nu.. jaja mycket svammel blir det.. ibland glömmer vi bort oss själva helt enkelt, för att någon verkar så mycket större och bättre och visare och mer belevad.. som en rektor, eller en chef.. det handlar nog om pondus.. eller inbilskhet från min sida..
gosch, färdigsvamlat.. jag blev inte visare, för jag fick inte riktigt ur mig vad jag menade.. men jag vet det innuti.. någon visare kan säkert förklara ;)
Ni får väl skriva en rad, om ni fattade något, eller om ni inte fattade något.. eller om ni inte har något bättre för er, eller om ni vill vara snälla och sysselsätta mig en liten stund ;)
-kram världen-
Jag blir sådan av världsvana snygga människor också. Jag krymper ihop.. och om någon sådan, mot förmodan (mot MIN förmodan alltså) skulle prata med mig och vara intresserad av mitt liv på allvar.. då skulle jag rodna och tänka.. nej men oj, intresserad av lilla gråa mig, och mitt menlösa liv, fnitter fnitter harkel harkel.. så skulle jag anstränga mig alldeles för mycket och försöka hitta på något smart att säga, att jag helt glömde bort att vara mig själv; avslappnad, slängd i käften och högljudd...
Visst är det konstigt??
MEN tänker jag nu.. hur stor är en människa som får en annan att krympa i dess närvaro.. hur världsvan och belevad är en människa, som får andra att känna sig obekväma? He he, nu när jag har tänkt så, så känns allt mycket bättre *s*. Skulle jag träffa Nelson Mandela, och han faktiskt är en så stor människa som jag tror, så skulle han se mig som jag är, och jag skulle inte känna det där kravet på prestation och behovet av att imponera.. Det är de sk "världsvana, snygga" människorna som inte kan veta hur man umgås med folk.. De med dåligt självförtroende som gömmer sig bakom snygga kläder och mycket pengar.. det är dom som får en att känna sig usel.. eller jag vet inte. Men visst kan det vara så också ibland.. att man träffar någon i kostym, eller någon lång smal tjej med jävligt dyra kläder.. en blick, uppifrån och ner, från henne på mig då vill säga.. eller dig för den delen.. visst kan en sån blick få en att krympa och bli ett ingenting, även om man egentligen har bra självförtroende.. Som om man vore avskrapet från någons smutsiga sko.. eller en halväten råtta katten släpat in..
Men det var inte det jag var ute efter nu.. jaja mycket svammel blir det.. ibland glömmer vi bort oss själva helt enkelt, för att någon verkar så mycket större och bättre och visare och mer belevad.. som en rektor, eller en chef.. det handlar nog om pondus.. eller inbilskhet från min sida..
gosch, färdigsvamlat.. jag blev inte visare, för jag fick inte riktigt ur mig vad jag menade.. men jag vet det innuti.. någon visare kan säkert förklara ;)
Ni får väl skriva en rad, om ni fattade något, eller om ni inte fattade något.. eller om ni inte har något bättre för er, eller om ni vill vara snälla och sysselsätta mig en liten stund ;)
-kram världen-
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)