Måttligt road..

Ibland vill jag låsa in Wilma på hennes rum och kasta bort nyckeln.. idag är en sådan dag.

Hur blev det så då? Jo..
Hon somnade tidigt igår kväll efter hysteriskt hoppande, studsande och gråtande. Trött som en urvriden trasa. Så långt allt väl. Vid 22.00 vaknade hon av en mardröm och sen brakade helvetet löst..eller inte riktigt. Vid två, när hon legat i vår säng för att sova i ungefär två timmar (efter otaliga försök att få henne att sova i sin säng igen och i mitt fall en växande huvudvärk som bara blev värre och värre..) exploderade jag. Då hade hon legat och sparkat mig, slagit på täcket, dragit mig i håret, gått fram och tillbaka till sitt rum "jag vill sova i min säng, jag vill inte sova i min säng jag vill sova hos mamma, jag vill inte sova hos mamma jag vill sova i ditt rum... bla bla bla" och tusen trevliga snälla tillsägningar om att ligga still och blunda, sagoläsning, hålla om och gosa försök... u name it.. mitt huvud dunkade som en bongotrumma och damen gick fram och tillbaka till sin säng för ungefär 74 gången.. DÅ tog tålamodet slut hos mig.. huvudet höll på att explodera och huvudvärkstabletterna man får ta när man är gravid, dvs alvedon, hjälpte inte ett skit.

Hur som helst, jag lyfte in henne på sitt rum och smällde igen dörren med ett stort brak! Jag vet, högst opedagogiskt.. men jag var totalt utpumpad och ville inget hellre än att få sova för att förhoppningsvis kunna vara nästan människa idag.

Skulle gått och plockat godis när jag lämnat Wilma på dagis.. skulle gå upp sju.
Givetvis blev det ett superskrik som respons på den igensmällda dörren och mitt ilskeutbrott kom direkt tillbaka i ett ännu större från Wilma, som absolut INTE ville sova. Jag gick på toa och Wilma sprang in till Jocke.. Hon fortsatte tjata och gnata och hoppa runt i sängen och bete sig som en liten chimpansunge.. och mogen som jag är smällde jag igen vår sovrumsdörr också i ren frustration...
Tog nya huvudvärkstabletter som inte heller hjälpte (det var ju värdelösa alvedon igen)..

Nåja, tillslut gick hon in på sitt rum, jag gick och la mig i min säng.. och hon låg och ropade om nappen som hon fått ungefär tusen gånger under natten.. och frammåt tre halvfyra kom hon in igen efter ytterligare tjoande. Sen gick hon in till sin säng.. tror jag somnade tillslut.

Kvart i sju i morse ringde jag dagis.. huvudet bultade fortfarande.. berättade att Wilma vägrat sova hela natten så vi kommer en annan dag i stället. Jocke gick och plogade eller något, och jag somnade om i en halvtimme.. då kom Wilma in, pigg som en lärka, jag fortfarande med en dunkande huvudvärk och arg som ett bi.. (grav-hormoner månne?)

Sen tog hon min mobil som inte hade några batterier, och gud vet vart den tog vägen. Borta är den i alla fall..
Wilma är glad som en lärka, jag har huvudvärk och ingen lust alls att vara snäll idag. Hur kan hon vara glad och pigg efter en helvetesnatt? Underbart söt och gullig driver hon mig till vanvett genom att sött sjunga "lilla snigel akta dig" och envisas med att sitta i en liten stol bredvid mig vid datorn, fast att jag helst av allt vill vara ifred.

Får man låsa in söta snälla små barn och kasta bort nyckeln? Tyvärr inte.. Hade gärna låst in henne i natt när hon inte alls var särskilt söt också.. men man får inte göra så heller.. Kan någon klubba ner mig och låta mig sova i 72 timmar? Gärna efter att jag fått någon starkare migrän-tablett också. Snälla!

Förresten.. ska gå och fixa mitt godisjobb när Jocke kommer hem runt lunch.. mmm vad kul det ska bli med ett dunkande huvud. *urk* (tycker synd om mig själv, märks det?)

-frustrerade mamman med den hemska huvudvärken-