besök

måndag 19 juli 2010

tycker den här är bra..

"Vi står här med gråt och med saknad.
Spill inga tårar, sa Du, när jag dör,
Det är inget att gråta för.
I minnet lever jag ju kvar!
Ingen kan dö som levat har.
Tänk er som om jag tog en promenad!
Vi ses igen, inte nu, men om ett tag."

Den finns i Fonus häfte om dikter till dödsannonser.

Begravningen nalkas. Den är på fredag halv två. Jag tycker det känns jobbigt. Jobbigt att behöva sitta i kyrkan och se kistan och veta att min pappa ligger där i. Jag vill inte säga hej då. Jag vill säga "vi ses sen".

Jag vill inte, vill inte, vill inte!

Ibland får man inte välja. Jag kan välja att inte säga hej då.. men jag kan inte välja att vi ska ses sen. För det vet jag inget om.

Jag längtar till september och svampen. Då har lillknådden kommit. Det är bara 19 dagar kvar. Så jag hoppas att jag läker fort. Att allt går bra. Att inga komplikationer uppstår, och att jag snabbt anpassar mig till det nya livet. Längtar ändå ut i skogen. Doften, tystnaden, som ändå inte är riktigt tyst.

-m-

1 kommentar:

Farmor sa...

Jag brukar lägga handen på kistan och säga - Vi ses. Det är vad jag hoppas på iallafall, att man ska göra. Ses igen alltså, på nåt sätt. Det var en fin vers.