Idag var dödsannonsen i tidningen. Jag köpte tidningen, och jag läste den hos mamma. Snabbt snabbt. Sen vek jag ihop den utan att titta i resten. Jag vill inte se. Inte än.
Fick bilder till en tavelbeställning idag. Skrev ut dem på mammas skrivare. I skrivaren låg två bilder sedan tidigare, utskrivna av mamma. Det var pappa på balkongen, och pappa på en bänk tillsammans med David. En kort stund tittade jag, sedan kom tårarna som jag blinkade bort. La tillbaka bilderna upp och ner och koncentrerade mig på vad jag skulle göra.
Jag är som strutsen. Feg. Gömmer huvudet i sanden och orkar inte se, inte titta. Vill inte nu, inte än, att det ska vara på riktigt.
Ditt namn i tidningen, och närmast sörjande. Du levande på bild. Jag vill inte!
Senare kanske, i morgon kanske. Om en vecka kanske. Inte nu!
-m-
1 kommentar:
Vad fint du skriver Malin. Jag skickar en kram till dig och jag vet att det inte hjälper men jag tror jag förstår hur du känner. Även fast sorgen är din och Hasse är din pappa. Och inte min.
Kusin Åsa
Skicka en kommentar