Vissa nätter...

...tycker jag inte särskilt bra om att vara mamma!

Börjar jobba 16.00 idag, gubben är arbetslös, så vi satt och såg på tv till 00.30 i natt. Vid 01.00 gick vi och la oss. Då kom lilla gumman och kröp upp i sängen, vilket inte är ovanligt. Jag somnade efter en stund. 40 minuter senare vaknar jag av att Wilma är på väg krypandes ner mot fotänden av sängen. Jag säger åt henne att antingen ligger hon still, eller så ligger hon i sin säng.
- Min säng! säger Wilma bestämt. (varför låg du inte kvar där från början då? tänker jag). Bäddar ner henne i sin säng och sätter på musiken (som blivit något av ett måste tydligen).
Jag somnar om. 40 minuter senare är musiken slut.. - meeeeer musik! ropar Wilma. "Vad faaan" tänker jag. - Sov nu! ropar jag tillbaka. Då blir det ett jävla liv. Går in och startar musiken igen. - Sov nu Wilma, det är mitt i natten.. säger jag och går och lägger mig igen. Somnar om. 25 minuter senare vaknar jag igen av att Wilma ropar - Välling! Välling! Börjar bli lite irriterad.. eller ganska mycket irriterad, gör i alla fall välling. - Sen får du sova! säger jag. Somnar om igen. Det går inte lång stund tills Wilma ropar; - Jag är lite kissig!! - Det var då själva fan! säger jag, mer av allmän trötthet och ilska än som svar. Går upp igen, byter blöja, säger godnatt och somnar nästan om.. då.. - musiken!!! ropar Wilma. - Men för helvete unge! sov nu! ropar jag, för tålamodet är slut, och att bli väckt var 20-40 minut har gjort mig mer än vresig.
Wilma börjar skrika. (oväntat va? nej). Startar musiken.. men tror ni jag får sova för det? inte då.. då går hon upp ur sängen - jag är inte trött! säger Wilma. (som om jag inte har märkt det). - Men det är jag! Så nu får du gå och lägga dig i din säng och vara tyst! Går några minuter.. sen hör jag små barnfötter springa i vardagsrummet..
Exploderar i ilske-trötthet kaskad.. går ilsket upp, tar Wilma under armen. Bär henne till vår säng (jocke är vaken så klart sånt liv som det blivit, han är dyngförkyld om någon undrar). - Nu ligger du här hos pappa, och är du inte trött så ligger du still och är tyst ändå! Jag lägger mig på soffan!
Som om det fungar bättre.. hör inifrån sovrummet - inte hålla fast mig, inte hålla fast mig! gråt och tandagnisslan.
Tittar på klockan och den är straxt efter 05.00. Går in i sovrummet.. - Nu ligger du still och är tyst! du är ett barn och nu får du lyda! MAMMA OCH PAPPA BEHÖVER SOVA OCH NU FÅR DET VARA SLUT PÅ DE HÄR DUMHETERNA! (arg trött arg trött arg FÖRBANNAD trött).
Budskapet går hem. Tack och lov.
Två minuter senare kommer en pipig liten Wilmaröst - mamma glaaad nu. Svarar -Mmm, men nu får du ligga still och vara tyst annars blir mamma arg igen.
Vi somnar.

Väcks tjugo över tio och jag är måttligt road. Ska ju jobba stängning idag, iväg på ett möte runt tolv.. kommer vara stentrött i kväll. *urk*. Gissar att Wilma kommer sova gott i natt i alla fall.. sova middag kan hon glömma ;).

-m-