Vaknade just, gick och la mig 20.45. När jag vaknade trodde jag att klockan var minst fyra, men den är ju inte ens midnatt. Gick ut och rökte och kom på att det känns tomt. Tomt att inte åka till Hasselön och träffa släkten i år. För första gången sen jag var väldigt liten finns inte den möjligheten längre. Jag har inte varit där varje år sen jag var en liten knodd.. när jag kom upp i övre tonåren och senare också, har det hänt att jag gjort upp andra planer för midsommarafton. Men just nu, idag, på kvällen så slog det mig, att min barndoms midsommarfirande för alltid är över.
Midsommar för mig är att vakna fylld av förväntan, i Gudruns och Rogers lillstuga, eller i grannen Kalles lillhus. Gå ut barfota på gräset och känna daggen mellan tårna, gå på utedasset med ett leende på läpparna, och veta, att snart kommer hela släkten, alla kusiner, mostrar, morbröder och kusinernas respektive (på senare år också barn) och umgås, enda gången på året. Skratt, historier och uppdateringar om året som gått, god mat och jordgubbstårta, mer skratt och lite för mycket alkohol, men mest god stämning. Enda gången på året när min släkt, som i övrigt inte har särskilt mycket gemensamt, eftersom vi är en samling kufar och skumma individer som kanske inte har så mycket mer gemensamt än att vi är släkt, träffas, umgås och älskar varandra.. bara för att vi är släkt, och för att det blivit en fantastisk, underbar och magisk tradition. Min släkt består av en högst intressant blandning av starka personligheter, och jag kommer sakna så gruvligt att inte träffa dem varje år i en salig röra, alla på en gång. Kommer sakna att inte bli besviken när jag får höra vilka kusiner som inte dyker upp, sakna känslan av det hemtrevliga lilla huset (som inte är så litet längre), barren i fötterna, från barfotagången på gräsmattan (där det växer enar här och där..) sakna att man inte får spola ner papper i toan om man bara gjort nummer ett, och sakna den äckliga lukten av svavel i vattnet.
Doft av midsommarblommor, smultron, dans runt midsommarstången. Och luftgevärsskyttet som alla nytillkomna pojkvänner måste vinna, eller åtminstone försöka vinna, för att det hör till spelet just den dagen. Tillhör traditionen.. Chokladhjul, gratis fika för barnen, årets första dopp och pilkastning och krocket. Lotter, pricka rätt i basketkorgen och blomsterkransar i håret. Myggor..
Sol och regn om vart annat, grillat, och på senare år kräftor till förrätt inför stundande grillat.
Sakna barndomens förväntan inför skrindåkandet och blomplockandet.. sakna doften av sjövatten, och grusvägarna omvälvda av grönska. Sakna och minnas tillbaka med kärlek.
I morgon börjar ett nytt kapitel.
-kram världen-
1 kommentar:
Hjälp, jag börja nästan storböla när jag läste detta... snyft! Kanske lite graviditetshormoner också, men gud vad man kommer sakna det! Det blev rätt lyckat här på västkusten också :o) men det var synd att det inte dök upp fler kusiner, syrran din drog det lasset fantastiskt bra :o) Vi saknade Er! Får väl se hur det blir nästa år.. Många kramar
Skicka en kommentar