ibland..

..kommer det tillbaks. Det finns saker som triggar det. Då dyker det upp.. minnesbilder. Nya bitar som faller på plats. Undra om det någonsin går över helt. Det går bättre nu.. att leva lycklig.. men försvinner gör det inte. Aldrig någonsin. Ibland håller mig tankarna vaken om natten.. Fortfarande. Inte fylld av hat längre. Det har gått över. Hat är bara ett hål, där något varit som ryckts bort. Kanske har hålet fyllts upp med något annat nu.. åtminstone är det inte lika stort, lika gapande. Fyllt av pulserande blod och kött och liv.

Jag har en dotter nu.. eller vi har en dotter nu. Vi ska väl gifta oss såsmåningom du och jag. Kanske till sommaren.

Men så länge sen var det inte. I morgon ett år sen jag ringde min syster mitt i natten. Just då kändes det overkligt. Oövervinnerligt. Raserande. Livet blev ett annat och jag såg dig med andra ögon. Ville inte ens se dig kanske. Livet blev ett nytt, ett annat.

Nu ligger Wilma i sin spjälsäng. Det hade jag inte kunnat tro då. Att vi skulle ha en tvåmånaders baby ett år senare..

Livet blev ett annat. Men inte som jag hade tänkt mig. Inte som jag trodde då.

-over and out-