försökte..

..hitta en bra bild på lilla My.. det var inte lätt alls.. konstaterade i mitt sökande att jag får göra en själv :) Mer eller mindre.. hittade en, får se om det blir den eller nåt annat.. bakgrunden får jag väl fila ihop. Ska börja i morgon.

Var så inne i mitt sökande att när jag laddade kaffebryggaren till gubben (så han bara kan knäppa på i morgon bitti) så råkade jag, per automatik, sätta igång den.. så här sitter jag med åtta koppar nybryggt kaffe. Tur jag inte har känslig mage haha. Får helt enkelt dricka en kopp nu, och spara resterande till i morgon bitti. Inget ont som inte har något gott med sig.

Så..

Idag på dagis var Wilma själv i en timme. När jag kom tillbaka smög jag in i personalrummet för att hon inte skulle upptäcka mig. Satt där i fem minuter, och vem dök upp i dörröppningen om inte min egen lilla My. Hon stod där och tittade på mig helt tyst och såg väldigt förvirrad och trött ut. Hon sa ingenting, bara tittade och såg ledsnare och ledsnare ut, utan ett ljud. Försökte låtsas att jag inte såg henne, men hon såg så liten och pluttig ut att jag blev alldeles öm i hjärtat och sorgsen i ögat. Det slutade med att jag lyfte upp henne och pussade henne och mumlade "men lilla pluttan" och bar in henne till de andra barnen igen. När jag satte ner henne på golvet började hon gråta. Det gick ju bara inte för sig, så jag lyfte upp henne igen och pussade och gosade (helt opedagogiskt säkert).. Sen kom matvagnen och hon ville ner på golvet, så jag smet till lärarrummet igen när hon följde efter matvagnen.

Aj aj i mitt mammahjärta när jag såg min stora lilla tjej se så sorgsen och bortkommen ut i dörröppningen. Mitt hjärtegull.

I morgon ska hon äta och vila på dagis. Ska försöka att komma ihåg att stänga dörren till rummet då, så att hon inte märker mig.

-kram världen-