besök

torsdag 18 december 2008

ibland..

..räcker inte tiden till... och inte humöret heller. Det är inte alltid matbrist det beror på alltså.. kan vara ljuset, eller bristen på ljus, bristen på jobb, eller jag vet inte faktiskt.

Men flera kvällar i rad har jag varit sur och tvär, och tålamodet räcker inte till. Räcker inte till Mejas larverier på kvällsrastningen, humöret brister och hunden förstår ingenting (dumma matte, dumma matte)..

Jag hatar att vara den som ser till att vi får mat i magen, den som tvättar, den som ser till att det blir diskat (om det ska diskas), den som ger Wilma mat och ser till att det finns blöjor (som ni läste för några inlägg sen missade jag det en dag.. vilket ledde till smärre panik i några minuter när Wilma hade bajsat), den som köper julklappar till alla, (för att det förmodligen inte blir gjort annars..)den som ser till att veterinären får sina pengar, den som ser till att räkningarna betalas.. jag HATAR det. Hatar att vara den som måste ta skitjobb, eller förväntas göra det för att Jocke blivit varslad (då ska jag jobba som personlig assistent eller nåt annat.. men det kan väl han med göra, jag är väl för fan inte den enda som ska ta vilket jobb som helst). Nu blev varslet uppskjutet, vilket är bra, men knappast relevant i fråga om resten av livet.

Uppe på det, den mammiga dottern (det är väl inte konstigt om hon är mammig och hunden bara lyder mig, när det uppenbarligen är jag som ser till att vardagen fungerar).. vad ska Jocke göra då? jobba och tjäna pengar, och det är allt eller? Jaha, men om han blir varslad, då är det JAG som ska ta alla tänkbara jobb oavsett om jag vantrivs eller inte, men Jocke kan inte köra truck, eller ta jobb som flyttgubbe eller jobba som personlig assistent (det är faktiskt också jobb).. hur går den ekvationen ihop?

Inte konstigt om mitt tålamod tar slut ibland och tröttheten tar över. Det är knappast mitt jobb som tar på krafterna (jobbar ju inte ens halvtid) utan resten av livet. Men JAG då.. JAG JAG JAG!!! Jag vill också känna mig uppskattad och inte tagen förgivet.. jag vill också ha fria dagar, och tjäna pengar och ha sovmornar nångång i veckan.. jag vill inte vara den som jämt går upp när Wilma gråter, och den som märker när hon är hungrig och vill äta.. jag vill också få mina kläder tvättade utan att jag ens sorterar tvätten, eller viker och lägger in i min egen garderob.. jag vill också bli bortskämd med körd diskmaskin och bara plocka i den någongång i bland när någon ber mig.. jag vill också låtsas städa genom att flytta en hög från ett rum till ett annat.. jag vill också känna att jag gjort nog, genom att stå för största delen av familjens räkningar.. eller så vill jag INTE allt det där.. men jag vill inte ha det tvärt om heller..

Så, var tvungen att ösa ur mig lite självömkan, eftersom jag nästan började böla när inte Meja gjorde som jag sa ute.. Någonting är fel i ingenstanslandet.. och Malin längtar bort.

-m-

2 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen det där.. Känns så här oxå ibland, att jag sitter fast mellan de här fyra väggarna och aldrig får göra något själv utan att ha nåt barn att släpa på. Men det går ju över, o andra dagar känns det inte lika jobbigt.

Anonym sa...

Precis. Exakt så har vi det här hemma, men nu har jag ju fått nog. Jag har gjort allt det där + att jag haft TVÅ jobb och pluggat HALVTID + att jag int har körkort och JAG har lämnat och hämtat Majken på dagis nästa VARJE dag. Så jag känner igen det. För mig har det gått så långt att jag nu äter antidep. Helt sjukt. Jag längtar tills jag flyttar om ca.2 månader!