Vad ska man säga?

Det är inte så praktiskt att ha huvudvärk när man har småbarn. Man kan inte ligga i ett mörkt rum med täcket över huvudet tyvärr.. så jag fastnade vid datorn i ett svagt ögonblick av tro på att det räcker att jag är vaken om Wilma är vaken.

Wilma gick runt själv i lägenheten och verkade väldigt tillfreds jollrande och tjoande som vanligt. Efter några minuter av mystisk, men ack så skön tystnad tyckte jag att det var dags att ta reda på vad som försegick i intilliggande rum. Kollade i köket, tomt, vidare i badrummet, ingen Wilma.. in i vardagsrummet, också tillsynes tomt, bortsett från ett par små fötter som stack fram under gardinen, omringade av smått cylinderformat skräp. Gick fram och flyttade bort tyget, och där vid altandörren stod donnan med en cigarettask i handen. Hon tittade allvarligt på mig, utan att låtsas om de sönderbrutna giftpinnarna på golvet.. - Lekej, allvarlig och förklarande blick rätt i mina ögon. -Jag ser det, svarade jag. För vad ska man säga när ens 19-månaders dotter gör en tjänsten att se till att man inte kan röka. Underlig lek kan jag tycka.. men ack så glad jag är att hon inte stoppade skiten i munnen.

Det är nog dags att sluta med nikotin, eller vad säger ni?

Nu ska jag göra en äppelpaj och brygga en kanna kaffe, och hoppas på att den ihållande värken försvinner.

-kram världen-