Igår blev det nästan mörkt innan vi kom iväg jag och Meja. Jag var lite bekväm medan solen var framme.. så det drog ut på tiden.
Hur som helst tog vi en annan väg, eftersom skogen inte lockar när det är bäckmörkt ute. Vi hamnade på den nya cykelvägen efter många om och men, den som ska gå runt lövåsens köpcentra. Bara det att den ännu inte är färdig längre än till baksidan ÖB. Eftersom Meja inte är så förtjust i lastbilar, ville jag inte gå över vägen samma väg som vi kommit, utan tänkte att vi tar tunneln tillbaka. Dessvärre ligger tunneln på andra sidan köpcentrat och man måste passera 5 stora varuhusliknande ställen.. (och man kan inte gå bakom dem, man måste gå framför). Så där gick vi bland alla människor.. en stackars liten schäferhona, halvt livrädd för bilar, tryckt intill mitt ben i ren förskräckelse (hon var aldrig längre än 1 cm ifrån mitt högerben), och jag, en kuf i svarta mysbrallor, nästan vita joggingskor, jockes blå arbetströja och en luvtröja full med katthår utanpå. Som pricken över i, hade jag pappas gamla rödblå toppluva också. Bör tilläggas att jag inte var särskilt rentvättad, utan förmodligen lerig upp till knäna eftersom vi brukar gå i skogen.
Lite smått pinsamt måste jag säga.. tur det var mörkt så ingen kunde se oss... eller eeeeh ganska upplyst om jag ska vara ärlig.
på återhörande
-kram världen-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar