Det är konstigt..

.. eller inte konstigt kanske, men nytt.. att en människa kan förändra ens liv på sex månader.

Resten av världen bleknar i jämförelse. Plötsligt blir allt svartvitt runtomkring i periferin. Det jag förut tyckte var viktigt och stort, blir ett ingenting. Det som var jobbigt, hårt att ta, och irriterande smärtsamt, spelar inte längre någon roll.. Allt som var svart och sög åt sig all energi, suddas ut av det starkaste sken man kan tänka sig. Kärleken till en liten människa, som knappt skulle märka om jag försvann. Som skulle klara sig fint utan mig, för att hon har så många andra människor som skulle ta hand om henne om jag av någon anledning var borta. Skillnaden mellan henne och mig är, att jag skulle inte klara mig en sekund om hon inte fanns i mitt liv längre. Hela mitt liv skulle rasa sönder och ingenting skulle någonsin mer ha färg. Mitt hjärta, min älskling, mitt barn. Det är nog det enda som kan få ett hjärta att gå sönder på riktigt, och för evigt..

Det är roligt att se hur hon håller igång hela dagarna. Lägger all sin energi på att röra sig och lära sig nya saker. Hon upptäcker världen.. och på sätt och vis, gör också jag.

Häromdagen upptäckte jag en sak.. det rinner av mig nu. Det är bara att stänga av, radera och ta bort. Det har ingen betydelse längre. Jag har fortfarande massor av åsikter och tankar.. men det är inte värt energin. Allting, från början, har alltid sagt mer om andra än om mig... alla mail, alla bortförklaringar, alla händelser, alla sjuka menlösa sms, och allting som har hänt i mitt liv som varit till det negativa.. för att citera Jocke från november -06.. "det är jag som är blåst.. inte du"... Minns ett sms, inte ordagrant men ändå.. "ta en titt på ditt eget förhållande, du som är helt jävla felfri tror du.." eller något åt det hållet.. det var ju bara ytterligare något som sa mer om andra än om mig..

Man ska tro gott om människor till motsatsen bevisats.. och Gud säger att man ska förlåta 7 gånger 77 gånger om man måste.. vända andra kinden till.. Jag har inte varit bra på det. Men idag, nu.. så vänder jag andra kinden till. Det spelar ingen roll längre.. Jag har redan det vackraste en människa kan ha.. och ingen kommer någonsin kunna ta det ifrån mig. Även om något skulle hända.. även om, mot förmodan, jag och Jocke skulle växa ifrån varandra, eller tröttna på varandra, om jag skulle vara med om en bilolycka och bli förlamad eller, hemska tanke, dö.. så gör det inget.. för det vackraste är redan mitt.. och jag har upplevt det. Ovillkårlig kärlek. Den vackraste..

-m-