Egentligen..

..är jag inte särskilt arg och sårad längre. Saker som andra gör mot en, det går över. Läker med tiden. Det tar tid, och det får ta tid.. Det är en läkningsprocess man måste igenom. Det där ballonginlägget var ett upp-popp. Dom kommer fortfarande, men mycket mer sällan än förut.. så.. Som en sårskorpa man pillar bort hela tiden. För varje gång är såret där under, mindre.. tillslut är det bara ett ärr.. men så länge sårskorpan finns där, är det jävligt svårt att inte pilla på den ibland.

Det man gör mot andra stannar kvar mycket längre innuti.. Så är det åtminstone för mig.. De flesta jag sårat, ljugit för och bedragit har nog förlåtit mig för det nu, även om deras rädsla poppar upp ibland. I mig kommer det dåliga samvetet alltid gnaga.. Göra sig påmint i de mest konstiga situationer.. ge mig tårar i ögonen och väcka skuldkänslor.. Så ska det vara. Det jag gjort har fört mig dit jag är idag.. det gör inte att jag glömmer vem jag varit.

Jag har gjort mycket dumt i livet. När jag var tjugotre hade jag trampat på varenda en av mina egna värderingar.. jag kunde vakna om mornarna, se ut genom fönstret en kort sekund, och sedan springa in på toaletten och kräkas över vem jag blivit och vad jag gjort med mitt liv. Jag får leva med det. Jag kan inte ändra vad jag har gjort, bara hoppas på förlåtelse och försöka förlåta mig själv för vad jag tillät mig själv att göra. Fem år ljög jag och kastade bort människor jag sa mig älska.. stötte bort människor som ville mig väl. Övervägde att kasta mig framför en bil för att slippa stå för vem jag blivit. Tack och lov älskar jag livet mer än vad jag hatade mig själv..

Så.. jag vet, att gör man andra illa får man ont. Det ska man också ha.. Jag ska inte må bra över vad jag åsamkat andra. Andra ska inte må bra över vad de åsamkat mig. Dock, bör tilläggas, ska man inte kasta bort hela sitt liv för att man gjort fel saker, mot människor som inte förtjänade det. Man ska minnas och förhoppningsvis utvecklas till den människa man vill vara..

Själv har jag blivit bortskämd med förlåtelse och kärlek. Ingen är gladare än jag över det.. Det är dock inget man ska förvänta sig. Men man ska heller inte nedvärdera andras kärlek. Det är vad jag lärt mig. Och det är bra.

Men jag ska ha ont.. och du ska ha ont.. det hör till. Och om du har ont, gör det dig bara till människa, och det är bra. Att jag sen tycker att det är skönt att du har ont för vad du har gjort, gör mig nog bara mänsklig, inte elak. Hemskt kanske.. men ärligt.

-svammelmaja-