ännu värre mardröm..
Det är krig.. vi bor i någon stuga i skogen och Jockes arbetskamrat dör på något sätt.. ingen säger vad som har hänt.. Jocke säger att det är bättre att jag inte vet..
Plötsligt är vi i ett enormt hus.. någon form av gods.. jag och "de goda" är plötsligt omringade.. jag befinner mig i ett tryggt rumt eller trapphus.. men var är Wilma.. överallt, inne i huset, står det skyttar med gevär.. de skjuter inte men dom är överallt.
Plötsligt kan jag lämna rummet.. någonting har hänt. Jag ropar -Wilma! för full hals. Springer genom huset... trappor.. döda människor överallt. - Wilma! inget Ah! till svar, som hon alltid ropar när hon hör mig (om hon är i sin säng och vaken och jag på toa, eller nåt sånt). - Wilma!
Tillslut hittar jag henne... (tänker inte skriva hur, .. bara fy faaaaan *ryser*) Hon rör lite på sig..
Vaknar med ett ryck. Vad fan är det som händer? Hur kan min hjärna procisera sådana drömmar?
Skyndar upp ur sängen för att se att hon andas. Det gör hon så klart. Hon ligger ihopkrupen på mage. Jag lägger på henne filten som hon så klart sparkat av sig.
Går ut och röker.. blundar med äckelbild på näthinnan.
Vill inte drömma sånt där skräp.. varför gör jag det? Min älskade underbara Wilma, är jag så rädd att något ont ska hända dig, så jag drömmer värsta tänkbara?
Nu ska jag gå och lägga mig igen.
-m-
3 kommentarer:
Kanske det är så. Kanske det är nyheten om att kriget brutit ut som får dig att lida med alla mammor i Georgien. Kanske det är alla funderingar på att lämna hemmet och börja jobba. Kanske du sett för många skräckisar. Vem vet?
Det enda man vet är att det bara är en dröm!
UUUUSCH! Stackare att ha såna dumma, dumma drömmar! :( Jag har turligt nog aldrig drömt något liknande.
Lilla du.Detta kallas seperations-ångest.Navelsträngen ska "klippas" lite.Wilma ska snart till dagis o okända ska ta hand om henne.Och du ska jobba med nåt du inte vet än vad det är.Tänk inte så djupt om dina drömmar:)Det är som sagt bara en dröm, som syster yster sa.
Skicka en kommentar