den kärleken..

Han kom som en virvelvind
Förklädd till en storm
Till den busshållplats
Där hon väntat så många gånger förr.
Han sa : "Vart är du på väg?"
Hon sa : " Vartsomhelst"
Han svarade : "Jag vet var det är
Kom till mitt obebodda hjärta och se"
Två ensamma själar
Bara föll i en famn
Dom hade inget val
Som gjorda för varann
Två sargade hjärtan
Vad skulle dom göra
Ingen kunde ana
Att dom en dag skulle höra

Sången dom spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner, som dom hört förut
Sången dom spelar
När filmen är slut.

Med nerdragen rullgardin,
jackade ur telefon,
och dom sökte varann
och dom rörde vid varandras sår.
Båda med höften full
av längtan, av törst,
och för några månader
försvann all smärta som dom bar i sina bröst.
Sen blev det vardagar
som bara kom och gick.
Inte visste dom då
att det var livet som dom fick.
Och alla nätterna
då det regnade bort,
framemot gryningen
hördes en vilsen fagott.

Sången dom spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner, som dom hört förut
Sången dom spelar
När filmen är slut.

Och ungen som skriker jämt.
Vems tur är det nu?
Längs sömnlösa snårstigar
kan en mänska så lätt bli ett djur.
Vakna i vargtimman,
det enda dom hör
är dånet från långtradarna
på motorvägen strax utanför.
Han säger: " Var är livet?
Vad har vi gjort?
Säg mig, hur kunde vi bli
så gamla så fort?
Den jag ser i spegeln
kan inte va' jag.
Måste vi slåss i veckor
för att älska en dag?"

Sången dom spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner, som dom hört förut
Sången dom spelar
När filmen är slut.

-------------------------------
Är det inte konstigt att det är sången jag tänker på, om jag tänker på en sång som stämmer in på mig och Jocke..
Dagarna som går är faktiskt livet.. det är det som är.. och även om vi skämtar om det, så är det ett faktum. Jag tror inte att varken jag eller J någonsin kommer göra något åt det, även om vi nog kan konstatera att han inte drömde om mig, och jag inte drömde om honom.. Det bara blev så.. och vi slogs ganska mycket, rent bildligt talat, men ingen gick sin väg. Inte på riktigt, och ingen lång stund. Sen kan man se på det hur man vill.. kanske är det tragiskt, kanske är det lyckligt.. men det är ett faktum.

Så, nu har jag bestämt att vi ska gifta oss *skratt* Så enkelt är det.. vi ska gifta oss. Punkt slut ;)

-kram världen-