..jag kan tycka det ibland.. att jag är svart, tråkig, sorglig och tragisk. Jag fick det svart på vitt igår.. just nu tror jag att jag går sönder. Halva mitt liv är ett ingenting.. och det gör ont. Jag vill inte vara trasig..
Jag är ung, tillräckligt ung. Jag har tillräckligt stor social kompetens för att ha ett enormt nätverk av vänner.. Det kom fram igår. Men jag vet inte vart jag vill, jag är trasig och jag är rädd... Så.. jag finner mig i något som jag inte är nöjd med, för att det är bekant och något jag är präglad av...
Jag är trasig, och jag gråter.. och jag skriver för mycket i min blogg som ingen annan har med att göra..
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, gå ut och röka, och rycka upp mig.
Ni som läser.. tyck vad ni vill, jag bryr mig förmodligen inte särskilt mycket ändå.
-arg M-
2 kommentarer:
Älskade vän. Du funderar för mycket. Har hela tiden så bråttom.
Att samtala är jättebra, men inget kan lösas på en kvart. Kom ihåg att livet inte är ett problem som ska lösas utan ett äventyr som ska upplevas.
Om man inte trivs där man står är det ingen lösning att någon kommer och lyfter upp en och ställer en på en annan plats där man är lika vilsen. Ibland är det bästa man kan gör att sakta börja gå åt ett nytt håll, och hoppas att man känner sig hemma då man kommit en bit även om man ännu inte vet var man är på väg.
Skaffa ett par sköna skor och börja vandra, byt skor om du får skoskav och byt riktning om vägen är full av sten och omgärdad av murar. Ta sällskap av någon du tycker om, eller njut av tystnaden då du går ensam. Och ring om du bara vill prata en stund. Kram!
Jag vet ingenting om dig, har läst igenom mycket i din blogg och kan bara skriva det att du är en fantastisk och älskvärd person & att jag är glad att jag "hittade" dig på nätet!
Kram!
Skicka en kommentar