jag tror..

..att en bra liknelse är;

Om någon släpper ett mynt från en hög höjd, exempelvis eifeltornet, så faller myntet snabbare och snabbare.. det stannar inte upp och tänker "oj! jag kanske ska sluta falla nu" och hoppar in 14 våningar senare och är nöjd. Jag tror snarare att det faller tills det slår i marken eller någon person jävligt hårt. Om det inte är så, att någon släpper myntet, och någon annan vet om det, för då kan denna "någon annan" se till att fånga myntet på vägen ner..

I mitt fall var det nog snarare så.. att jag släppte det där myntet, sprang ner några våningar och sa åt människor jag känner "du jag släppte ett mynt där uppifrån, kan vi hjälpas åt att fånga det tror du?"

Sen fick jag hjälp med det, men tappade taget och vi fick springa ner några våningar till, innan myntet stannade helt.

Säger man inte till när man släppt myntet, är det också jävligt svårt att göra något åt saken. Men det är väl dom två val som finns.. Eller att inte släppa myntet alls förstås, men ibland gör människor saker utan att tänka steget längre. Kan ju verka som en bra idé att slänga mynt över räcket ibland.. har man tur kommer man på att människor går runt där nere och kan skadas illa.. och då kan man göra något åt det innan det är alldeles försent.

Skulle också kunna vara så, att jag både är den som kastar, och just det som kastas..

Okej, nog om det. Det var förhoppningsvis det sista jag skrev här om myntkastning också.. man ska inte svamla så mycket.

Sitter med en kaffekopp nu, ska snart åka iväg mot Flen och mitt första egna pass för karamellkungen. Först kvantum Flen, sen kvantum här i stan. Sen hem och sova lite kanske.. om jag har tur.

I övrigt är jag ganska låg just nu.. och arg.. och besviken.. och trött, matt och.. inte riktigt glad. Men det vänder.. om några veckor är det varmare ute också. Ska bli skönt att få tina upp från vintermörkret.

-m-