..och läser bloggar. Minns nostalgiskt hur det var när jag kunde skriva. Berörande, omstörtande och träffsäkert.
Minns dikter jag skrev, som för länge sedan gått förlorade i kraschade hårddiskar och avslutade medlemsskap på djupa forum för tänkare och drömmare.
Ur högtalarna skrålar "snälla snälla" med Carolin af Ugglas.. av någon anledning har den fastnat och berör.
Innan min blogg blev läst av alla och ingen som jag har relationer till, kunde jag skriva precis vad jag kände och tänkte, men nu finns det en spärr. Spelar väl egentligen inte någon roll, har förmodligen inte så mycket att skriva nu förtiden i alla fall..
Grannen frågade häromdagen om bloggars syfte. Kunde just då inte riktigt sätta fingret på det, men idag känner jag, att det är nog att få rensa huvudet. Skriva ut det där som man inte riktigt kan tänka ut om man inte har fingrarna på tangentbordet. Bloggar är tankeväverier utan direkt innehåll, men ändå fyllda med känslor som bara man själv kan se i de skrivna orden. Spelar nog inte någon roll om det är en personlig blogg, en politisk blogg, en modeblogg eller vad det än kan tänkas vara. Det handlar om vad man själv tänker, samtidigt som man inte bara vill skriva för sig själv, utan förmedla till andra vad som rör sig i ens huvud.
Ja ja, nostalgi.. hårda knutna nävar, poesi och krossade hjärtan. Det var dåtidens ingenstansland.. innan det befolkades av andra än mig själv och katten.
-kram världen-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar