Bara för att jag började fundera, för att någon sa till mig, eller skrev till mig "jag är inte ens beroende, jag röker för att det är gott".. inga namn nämnda.. men huvudet började snurra på och jag och sambon hade nån form av diskusion om rökning och kaffe.. alltså argumentation från min sida och han spann vidare.. så.. här kommer min rökblogg.
Röka för att det är gott är bara bull.. allvarligt hur GOTT är det på en skala.. och om man inte ens är beroende, varför röka.. för faktum är att det är inte GOTT. Jag minns de första ciggen jag rökte i livet.. jo jag lovar, mitt minne är superduper bra.. jag minns smaken också.. och det var INTE gott.. Jag var tretton och det var spännande.. men gott var det inte. Jag och en kompis gick i sjuan, vi var helt klart ganska töntiga, det går inte att komma ifrån.. jag snodde vår första cigg av pappa.. och det smakade helvete! På den tiden fick vi minderåriga köpa cigg utan leg, för det var inte olagligt (jo jag vet, jag är asgammal).. så de kommande ciggen vi rökte var med mentholsmak.. vi tänkte att det smakar nog bättre i alla fall.. så, vi smög iväg upp på taket till ett parkeringshus nära där jag bodde.. där rökte vi, och hostade, och tyckte att det var asäckligt, men det var spännande som sagt..
Vi rökte säkert ett eller två paket, sen fick det vara nog.. för att väga upp vår töntighet på den tiden, så använde vi våra hjärnor (det spädde förmodligen bara på töntigheten, men men..). Vi la av med röktramset, och vi drack ingen alkohol.. (bara så ni vet!)
Sen blev det dags för konfirmationsläsning.. jag blev kär i säkert den hundrade killen det året.. och han rökte.. jag var fjorton, han var sjutton och snygg och frågade om jag rökte.. JAAAA sa jag.. vad gör man inte för lite ensamtid med den stora kärleken (just då var han den stora kärleken.. den månaden alla fall.. han och några till).. så där stod jag och rökte, inte drog jag halsbloss och jag såg med all säkerhet jävligt fånig ut.. och inte var det GOTT då heller..
Sen gick jag med i SSU (sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund för er som missat betydelsen).. där rökte folk. Drack gjorde vi inte, för SSU hade börjat med någon nykterhetspolicy.. men rökte gjorde dom som var med.. jag med.. lite grann då och då.. Sen var det någon stackars SSU:are som blev dödligt kär i mig.. och kunde man vara töntigare än vad jag var, så var han det.. så jag slutade tvärt i SSU efter det.. dessutom blev jag nog kär i någon annan (jag var kär hela tiden)..
Sen gick det några år.. jag blev ihop med en kille utan självförtroende (jag var 17 på den tiden).. han var ingen höjdarkarl tyckte mamma.. ingen för mig i alla fall.. så gick jag med i SSU igen (mina politiska ambitioner har kommit och gått med åren).. och där var Jan-Vidar.. han rökte. Jag gjorde slut med killen med det dåliga självförtroendet, hånglade lite med Jan-Vidar, fast han egentligen var kär i Camilla.. och snodde hans halvrökta ciggpaket. FY FAN VAD GOTT DET VAR!!! Jag var fri från killen, jag hånglade bara för hånglandets skull med Jan-Vidar, och jag rökte..
Sex veckor senare träffade jag en ny kille, och jag rökte inte längre.. sen flyttade jag till karlstad några år senare, gjorde slut med killen jag varit tillsammans med i cirka två år.. och jag rökte igen. Träffade en trevlig och jävligt skärpt snubbe som heter Magnus.. vi rökte, filosoferade och drack en flaska rött då och då. Han spelade musik och jag skrev sjuka låttexter.. och som vi rökte.. Jag kände att om jag fortsätter NU.. då är det kört.. och vi rökte.. och jag rökte, och rökte och rökte. Sen gick jag med i Carlstadsspexet, och vi RÖKTE.. Jag var fast.
Det är inte gott att röka.. det är häftigt och coolt och revolterande.. men det är inte gott. Känslan det för med sig att ha en cigg mellan fingrarna, och dra halsbloss,.. känslan av frihet, vildhet, en brinnande glöd av beslutsamhet och drömmar om kulturella och politiska prestationer, den är god.. men smaken är inte god.
Jag behöver inte röka längre.. jag har längre inget att göra revolt mot.. jag har inga vänner som dricker rödvin och filosoferar (jo det har jag, men inte på nära håll), jag har ingen som spelar gitarr till mina ilskna politiska texter, jag har ingen kille med dåligt självförtroende att bryta mig loss från.. jag har inte längre några teatervänner med dramatenscenen som mål.. jag är inte 14 år, töntig och kär.. Jag har ingen bra anledning att fortsätta röka längre. Däremot har jag en dotter att imponera på.. att vara en förebild för, att ta hand om och lära sunda värderingar. Jag ska sluta röka.. för nu förtiden imponeras ingen av min förmåga att blåsa rök genom näsan, forma rökringar, och svälja cigarettglöd med munnen (okej jag erkänner, det har jag aldrig gjort, men lite häftigt vore det om jag kunde va? haha).. jag har hunnit med att vara ung och dum.. nu är tiden inne att vara vuxen och smart..
-kram världen-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar