Vanligtvis..

..brukar alla tankar, runt allt och ingenting komma när jag lägger huvudet på kudden i sängen och drar på mig täcket, för att äntligen, äntligen få sova. Det resulterar oftast i att jag ligger och vrider och vänder på mig, för att slutligen, av en eller annan påhittad anledning, gå upp ur sängen igen, gå på toa, röka, byta blöja på Wilma, låtsas ropa in Julle eller något annat i den stilen.

Jag skriver fruktansvärt långa blogginlägg när jag ligger där i sängen.. ibland börjar jag skriva en roman också.. och om jag inte har helt fel skriver jag säkert tio tjugo sidor, det flyter på hur lätt som helst. Alltid i sängen, alltid bara i huvudet. Skulle jag vid ett sånt tillfälle, gå upp, slå på datorn, öppna en tom sida i word... så skulle huvudet förmodligen bli tomt. Ska nog prova det nästa gång jag inte kan somna.

Idag kom tankarna tidigare än vid sänggående. Vi har just sett en film "min brors flickvän".. en typisk tjejfilm, om det nu finns sådana. Rolig, pinsam, lite ledsam men med ett lyckligt och fantastiskt slut.

Innan jag satte mig här, började jag skriva; "ORKA. Det är en sådan dag, en sådan vecka, ett sådant liv. Jag vet inte längre. Tror det började 1:a maj den här gången.."

Mycket mer än så hann det inte bli.. tur det kanske.

Ibland när jag lägger huvudet på kudden och börjar skriva en roman, så kan det hela bli riktigt roligt. Jag är inte bara negativ och svart. Det kanske är så, att jag har en negativ inställning till livet, för att, när det inte är så illa som jag tror, så blir jag positivt överraskad. (önsketänkande, jag vet). Någon sa till mig en gång, det kan ha varit min syster men jag är inte riktigt säker, att om man sörjer innan man vet säkert att någonting är illa, så får man sörja två gånger. (sorj, sorg sörja sörga? jag kan fan inte stava) Det ligger nog något i det.. Jag vet ärligt talat inte varför.. jag halkar ner i sådana här, grumliga orkeslösa negativa strömningar. Nu förtiden är jag bättre på att hantera det.. under gymnasietiden var det värre. Då sjönk jag bara längre och längre och längre ner.. Och under speltiden var det om möjligt ännu värre.. men det var nog då jag lärde mig att kämpa emot. Att inte släppa efter.. att klamra mig fast vid tillvaron utan att bryta samman..

He he.. märker att jag svävar iväg här.. ni kanske får ett hum om hur de där tankarna som får mig att vrida och vända mig i sängen ser ut. Ibland hakar jag upp mig på ett barndomsminne.. sen försöker jag minnas andra saker.. men det är ju så med minnen, vissa saker minns man, andra försvinner..

Nej nog nu.

Sova

-"m" som i alfabetet-